Allt började

Mannen hade otroliga smärtor i sin vänstra testikeln, han jobbade som vanligt några dagar men sen gick det inte längre för honom utan tog kontakt med vårdcentralen som sa åt honom att köra direkt till akuten istället. Detta gjorde han måndagskväll.
Läkarna där kunde inte svara honom på vad det var riktigt utan ville att han skulle kallas på ett ultraljud.
Jag var inte med på akuten, men när de redan dagen efter ringde honom på morgonen och ville att han skulle vara där för ultraljud samma eftermiddag så blev givetvis både han och jag oroliga och jag körde hem från jobb och var med. Efter ultraljudet så blev vi nerskickade till akuten igen eftersom det var de som hade hand om honom. Vi fick träffa en läkare som då berättade att han inte heller kunde säga vad det var.
Men började att prata om tumör !!! Va !!?? Cancer nej inte en chans ! Det dör man av..
Och mannen är bara 39 år . Paniken i både mannen och mig satte smått igång .
Läkaren tittade på mig och sa - nu säger jag detta till dig, att det är inte säkert att det är cancer, ni kommer att bli kallade till Onkologen som sen kommer att ta hand om er. Jag berättar det för dig eftersom oftast så har patienten svårt att ta in all information vid sådana här fall.
Sen de orden så har jag inte lämnat mitt hjärtas sida ❤ redan på morgonen efter alltså onsdagen, så ringde de och ville att vi skulle vara nere på eftermiddagen, när vi väl kom ner så berättade de att de trodde att det var Testikelcancer som mannen har och att de vill plocka ut den redan på måndagen efter...
Då var vi där igen ... Cancer ! Jag har som tur är aldrig riktigt varit i kontakt med denna sjukdom innan och de flesta som jag känner till är faktiskt idag inte kvar på jorden.. Jag började läsa på massor i ämnet och mannen gjorde sin operation och allt gick riktigt bra. Nu väntade 4 veckors lång väntan på provsvaren ..
När vi äntligen fick tiden för hans återbesök så laddade vi med frågor. Vi var så spända och vi hoppades och hoppades att detta skulle vara tillräckligt eller att det var bara en ofarlig tumör. Väl där fick vi först vänta en timme på läkaren som var sen. När vi väl kom in så berättar läkaren att allt var bra ! :) mannen har inget mer kvar men specialisterna ville att han skulle göra en röntgen till för säkerhets skull. Han frågade om vi hade några frågor? Nej inte alls sa vi eftersom allt var ju bra :) vi körde hem och det kändes som vi har verkligen vunnit på lotto !!!
När vi väl var hemma så ringde det i mannens telefon. Jag ser att han svarar konstigt och lägger på igen. Då visar det sig att det är läkaren som ringde och berättar att han läst fel i journalen ..
Mannen har kvar och det kräver behandling !!!!!

Fortsättning följer ....