Sen sommardag i slutet av September.
Tv är igång - Bingolotto på tv - och jag saknar min hjälte.
Börjat skolan igen i Måndags för att ta släp - få behålla mitt jobb - ska vara klara om 6 månader.
Saknar dig ,<3
Igår satt jag med min arbetskollega hemma hos honom och höll middag, då han upptäckte mitt armband " FUCK CANCER", han frågade mig vad det betydde.
Jag tog mod till mig och bertättade med en stark röst, de är för min Morfar som dog i blodcancer för drygt två månader sedan, jag kände mig starkt!
Att jag klarade av att berätta om min morfar utan att darrar på rösten, fälla en tår! JAG ÄR STARK!
Idag är den stora dagen med stort D.
Det är idag min älskade morfar, min förebild, skulle blivit 82 år gammal. Så idag tänder jag ett ljus för honom och tänker på vilken kämpe han har varit/ och kommer att vara i mitt hjärta.
Grattis min älskade Morfar, på din 82 års dag! VI saknar dig här nere !
Var hemma och i helgen där jag fick en massa platsburkar och även min mammas servis som hon fick av mormor när hon hade sitt café.
Det är nu det börjar komma ikapp mig att Morfar finns i himmeln och tittar på mig varje dag, en sån här dag som denna eller som i helgen när vi firarade mammas sambo så märktes det att det var någon som var borta. Efter många år, så har man varit med om att han har varit med på alla kalas och kommit med en rolig kommentera.
Men jag vet att han tittar på mig varje dag, och kollar hålla alla tummar för mig den 14 Augusti - då jag kör upp på lastbil för första gången.
Satte mig i lastbilen och körde i två och halv timme - när vi kom tillbaka till skolan, så sa min lärare att det kändes att jag inte har gjort något annat- min Morfar var med mig idag också :)
Del 1.
Att vakna upp idag och tittar på klockan imorse.
Vad visar den då för datum? Jo, den 23 Juli för 1 månad sedan så var det då min Morfar förlorade sin kamp.
Trots gråten i halsen, tunga ben som inte orka bära mig - så bestämmer jag mig för att gå till skolan. Men så fort jag sätter mig på bussen så kollar jag ut genom fönstert - och där ser jag solen skiner i alldra högsta grad.
Börjar funderar, är det du Morfar som skiner på mig idag? Ge mig styrka att ge allt i skolan idag.
Mitt hjärta säger att det är du Morfar som är med mig idag, du kollar lite extra på mig.
Kommer hemifrån skolan , börjar plocka undan och lagar mat - det är nu som min sambo kommer hem ifrån jobbet, gud vad jag längtat efter honom hela dag, omfamnar honom med en stor kram, tar fram maten och vi sätter oss på balkongen.
Han sitter just nu och spelar på datorn, och jag sitter på balkongen med solen i ansiktet och funderar på :
- Vad hade hänt om man kunde vrida tillbaka klockan 1 år ?
- Vad hade hänt om du Morfar, hade kommit tidigare till rutinkontrollerna?
- Hade man upptäckt cancern fortare?Skulle man kunna bota dig snabbare?
1månad sedan du gick bort, en månad av svek, tårar och förtvivlad. Kom tillbaka till mig, jag behöver dig!
Jag älskar dig, vi saknar dig här nere på jorden.
MIN HJÄLTE!!
Hej på er, tänkte det var dax att komma igång med mitt bloggande här - lagom i mitten av månaden.
Men varför inte sätta igång med ett introduktionsinlägg? Som ni säkert redan har läst under beskrivning på bloggen , så heter jag iallfall Therése och är 22 år gammal
Allt började med vanliga runtin kontroll hos läkaren, det var allt ifrån öroninflamation, försämrad lungkapacitet, svamp i örat etc. Det som började med rutinkontroll slutade med cancer.
Efter rutinkontrollerna efter diverse sjukdomar - så blev det medecin efter medecin , dag in och dag ut.
Men det var något som jävlades i kroppen.
Efter nogranna undersöknnigar av kroppen, så hittade dom den lilla saken, som jävlades med min Morfar - det var cancer. Det var BLODCANCER!
Det var cellgiftbehandlingar efter cellgiftsbehandlingar - nytt blod, men hjälpte det? Till en början hjälpte det, men 1,5 år senare så medelande läkaren "Cellgifterna hjälper inte längre" dom orden ekar fortfarande än idag i mitt huvud. Min i mitt huvud och hjärta - så tänkte jag " du klarar de", " du fixar det".
Det var körningar till och från sjukhuset - men aldrig att jag såg någon osäkerhets i Morfars ögon.
Han var så fylld med kärlek och glädje..
Men allt eftersom Morfar blev mer och mer dålig - så tog cancer över.
Men inte gav han upp för det, för mig är han min hjälte !
