Ambassadörsbloggen

Att prata om hur du känner och mår kan vara svårt. Vi på Cancerkompisar uppmanar att du pratar om hur du mår.

 

Varmt välkommen till vårt onlineforum som du hittar här www.cancerkompisar.se eller/och vår slutna Facebookgrupp : Cancerkompisar, här hittar du likasinnade.

 

Här har vi samlat några tips som kan göra det lättare. Fem tips :

 

1. Skriv ner hur du känner. Det kan hjälpa om du tycker att det är svårt att sätta ord på känslorna.

 

2. Prata med någon som du har förtroende för. Det kan vara en familjemedlem eller vän. Ibland passar det bättre att prata med en psykolog, kurator, stödlinje eller liknande.

 

3. Välj prattid med omsorg. Det kan kännas lättare att prata i bilen, på promenaden eller på telefon, när ni är lugna och har tid.

 

4. Var tydlig med vad du behöver just nu. Människor vill ofta hjälpa men vet kanske inte hur de ska göra. Ibland behöver man bara någon som lyssnar, då kan man säga det.

 

5. Fråga hur andra mår och lyssna på svaret. På så vis kan du bidra till ett öppnare klimat där fler vågar berätta hur de mår och känner.

 

Ta hand om dig!

Inga-Lill Cancerkompisar, grundare och Ambasadör

Hej alla anhöriga!

Vi söker dig som vill skriva till oss och berätta om hur det är att leva nära cancer. Eller Du som är mitt i.

Eller Du som förlorat någon. Eller Du som varit med och gått vidare.

Vi vet av erfarenhet att få ta del av andras erfarenheter hjälper och det vill vi vara med och bidra till. Bidragen kommer att bli ett eller flera inlägg i vår blogg och eventuellt en artikel att skickas till media. Kunskapen om hur vi anhöriga har det är fortfarande alldeles för låg. Idag finns forskning som visar att vi löper risk att själva bli sjuka i stressrelaretade sjukdomar pga den stress vi lever under.

Skriv till mig, Inga-Lill, Ambassadör för Cancerkompisar.

Du får gärna skicka med bild/bilder. Du kan välja att vi publicerar ditt namn men du kan även vara anonym. MEJLA: inga-lill.lellky [at] cancerkompisar.se

Varmt välkommen med ditt bidrag.

Kramar

Inga-Lill Lellky

OM att vara anhörig!

När någon i familjen eller annan närstående får ett cancerbesked kan det kännas som om hela tillvaron faller samman. Från den ena sekunden till den andra förändras livet. Plötsligt är inget självklart längre. Overklighetskänslor är vanliga.

Det är svårt, både för den som är sjuk och för de närstående, att riktigt fatta det som har hänt. Det mesta upplevs som kaotiskt och många tankar och frågor dyker upp.

 

KLICKA :Här hittar du flera tips/råd

Källa: Cancerfonden.se

Vi är många anhöriga som lever med cancer. Cancer i olika former. Cancer i olika stadier. Våra nära som lever med cancer. Nära som dött av sin cancer.

Oavsett är det en särskild "resa" att gå bredvid. Att vara den stöttar som vi så gärna gör, så klart! MEN vem stöttar oss?

Inne på Cancerkompisar.se finns ett forum och här stöttar man varandra. Här kommer ett exempel på en kommentar till någon som behöver stöd, just där och då

Får beklaga sorgen. 

Det känns som att ramla i ett stort svart hål. Vet  att alla på denna sida kan känna igen sig i det du skriver om en bottenlös sorg. Sen finns det inget quick fix på detta utan att ta hjälp om det finns behov av det. Prata! Prata om/med henne även om hon inte finns kroppsligt så finns hon nära er ändå. Jag går fortfarande efter ca 1.5 år och pratar med min kärlek och mår bra av det,  Sen så gör du rätt att skriva här för du kommer att märka vilket otroligt stöd man får när man mår dåligt eller bara vill skriva av sig. Glöm inte bort sonen och dig själv nu. Ni  kommer att behöva varandra för att bearbeta sorg/saknad. Så ta hand om varandra! Hälsningar Hans Å

 #vågaprata

TACK Hans och alla andra cancerkompisar för att ni stöttar varandra.  Varma hälsningar Inga-Lill Ambassadör Cancerkompisar  

Högtider är extra tuffa för anhöriga och särskilt under jul och nyår. Överallt hör vi - god jul, gott slut och gott nytt år. När jag lever nära cancer ligger fokus oftast på att leva i nuet och man känner sig både ensam och maktlös. Att leva i ovisshet är tufft. Någon beskriver det så här - det känns som om det ligger tung blöt tung filt över mig som jag inte kan ta av mig.

Inne på Cancerkompisar onlineforum har det under flera veckor pågått diskussioner just om det här med jul och nyår. Har man förlorat någon i cancer blir julen en påminnelse om vad som varit. Lever man nära någon som har cancer blir ensamheten extra stor under högtider. 

Som moderator av Cancerkompisars onlineforum ställde vi en fråga till cancerkompisarna inne på forumet. 

FOTO: SDS

På bilden: vi som modererar Cancerkompisar.se, till vänster Inga-Lill och till höger Alexandra 

Hej alla! 

Om du skulle beskriva året som gått med ett enda ord? Vilket ord kommer upp? 

Saknad Peter

Ljusning Margareta

Chock Peter

Förtvivlan Hilde

Förtvivlan Lilianne

Saknad Anders

Sorg Lena

Rädsla Eva

Ensamt och tomt helt jävla skittråkigt … Johan

Overklighet Peter

Oändlig sorg och saknad av älskade mamma Åsa

Saknad Molly

Mardröm Karin

Chock Camilla

Hopp Karin

Sorg Marie

Rädsla Malin

Desperation Sandra

Ensamhet Linda 

Kamp Lena

Oändlig sorg Marina

Hopp men orolig Eva A

Ensamhet Ewa G

Stort tack till Dig som delar med dig och vi vet av erfarenhet av att man känner stöd, tröst och hopp om man delar och kan känna igen i sig.

Vi önskar Dig ett fint 2018!

Varma hälsningar

Inga-Lill Lellky och Alexandra Lellky

Ambassadörer för Cancerkompisar

 

I Sverige finns över en miljon anhöriga. Människor som lever med cancer fast de inte själva är sjuka. Men som riskerar att bli. Som anhörig löper du 25% större risk att bli sjuk pga den stress du lever under. En cancerresa är ofta lång innan den drabbade blir friskförklarad. Ja, för överlevnaden ökar samtidigt som fler lever längre och som anhörig går du då bredvid. Många anhöriga känner stor maktlöshet och känner sig ensamma med sin oro. All fokus läggs på den sjuke, självklart ska de vara så, men om ingen frågar hur man mår då mår man oftast ännu sämre. Det leder i sin tur till ohälsa.

På Cancerkompisar säger vi: Ingen ska bli sjuk av att vara anhörig! Vårt mål är att ingen ska bli sjuk av att vara anhörig. Inte du. Ingen annan. 

 Pia berättar om hur det var för henne:

– Att få ett cancerbesked är väldigt traumatiskt även för den som står bredvid. Kanske vågar man inte ställa alla frågor till läkaren där och då. Jag gjorde inte det. Men i efterhand inser jag att det hade varit bra, säger Pia Inberg.

 Här kan du läsa artikeln i sin helhet: LIVET VI INTE FICK FORRTSÄTTA LEVA

FOTO: Pi Frisk, Cancerfonden

 

Hur kan ambassadörer vara med och påverka i samhället? 

Under min tid på Cancerkompisar ska jag vara med och undersöka konceptet av ambassadörer. Hur ser ett meningsfullt ambassadörsskap ut för individen, medlemmarna och organisationen? 

Mitt namn är Matilda och jag är 22 år gammal. Idag läser jag mitt tredje år som beteendevetare vid Lunds Universitet och stormtrivs. Innan jag skriver min kandidatuppsats och tar examen så står praktik på tur – vilken jag kommer att göra på Cancerkompisar december ut.

När revolutionen i Nordafrika bröt ut för ett par år sedan gick jag mitt första år på gymnasiet. Händelserna väckte mitt intresse för omvärlden, kulturer, mänskliga rättigheter och demokrati. Under mitt tredje år sökte jag ett stipendium för att få resa till Tanzania och göra mitt projektarbete. Resan till Tanzania gjorde att mitt intresse för andra kulturer växte så efter gymnasiet åkte jag till Sydostasien och därefter till Kina. Resorna har gett mig en större förståelse för människor och politiska strukturer och har dessutom varit avgörande för mitt framtida yrkesval – att ägna mitt liv åt att förbättra människors livsvillkor.

Foto: Matilda Winberg på kontoret på Medicon Village

Det finns många olika typer av psykisk ohälsa och det påverkar oss på olika sätt oavsett om vi är mitt i det själva eller står bredvid som anhörig. För mig är det viktigt att alla människor ska få tillhöra ett socialt sammanhang och att de känner att de får möjlighet att göra sin röst hörd. Jag upplever att Cancerkompisar erbjuder detta och jag skulle vilja vara med och utveckla detta koncept.

Under min tid på Cancerkompisar ska jag vara med och undersöka konceptet av ambassadörer. Hur ser ett meningsfullt ambassadörsskap ut för individen, medlemmarna och organisationen? Hur kan ambassadörer vara med och påverka i samhället? Ska de vara med och påverkas i samhället? Jag hoppas på att kunna utbyta tankar och idéer, få en större erfarenhet av att arbeta med människor och organisationer samt en personlig utveckling och en tillfredsställelse av att göra nytta och att bidra.

När jag inte studerar eller är på Cancerkompisar brukar jag laga mat, dricka te med mina kurskamrater, träna, sy klänningar eller spela gitarr och piano. Ofta ligger jag i sängen med mitt marsvin på magen och läser eller ser på TV-serier.

Hälsningar Matilda

" Vi på Cancerkompisar hälsar henne varmt välkommen och vi ser mycket fram emot att få tillgång till Matilda som medarbetare. Hon har redan träffat en av våra ambassadörer, Pauline Algstam, och även börjat nätverka här i forksningsbyn".

Varma hälsningar

Inga-Lill Lellky

Verksamhetsledare och ambassadör

#vågaprata #nätverkförstorverk #cancerkompisar #cancerkompis