Tillsammans är vi starka!

På bilden ser du min älskade pappa som njuter utav en härlig dag på havet med min lillasyster. Visst är det en härlig bild! Min pappa betyder allt för mig, han är min förebild, min idol! Älskade pappa <3 Han är den enda föräldren jag har kvar på jorden. Det skrämmer mig varje dag. Han blev nu ensam kvar med mig och Emmeli. Förut oroade jag mig för mamma och kände att jag var tvungen att ta hand om henne och resten av familjen. Mamma är nu borta och jag trodde ett tag att jag skulle släppa ansvaret jag en gång kände med det gjorde det inte det hoppade direkt över till pappa.

Nu känner jag att jag måste se till att han ska ha det bra och mår bra. Jag är så orolig att han ska känna sig ensam. Jag vet att ha gör det men det är inte så konstigt han miste sin fru, kvinnan han skaffade sina barn ihop med, personen han skulle bli gammal ihop med. Han har många gånger under kort tid sagt att jag påminner om mamma på många sätt och varje gång han säger det så kan jag ser att han är fylld med blandade känslor, att han bli både glad och ledsen. Jag hoppas med tiden att han känner att det bli lättare. Min käre pappa är en person som inte säger så mycket om vad han känner. Han prata ofta om mamma och alla minnen. Det gör vi allihop på så sätt känns det som att hon är med oss :)

Igår den 13/5 var det ett halv år sedan mamma gick bort. Efter jobbet idag var jag på minneslunden tände ljus och satte en blomma för mamma. Direkt efter körde jag till pappa och drack kaffe. Han var på glatt humör och jag var när flera gånger och säga att jag hade tänt ljus för mamma men kunde inte, livrädd att hans glad humör skulle skifta till tårar. Det är bland det värsta jag vet att ser min pappa ledsen. Ursäkta mig, men det gör så JÄVLA ont i mig att ser pappa ledsen man går i tusen bitar! Lilla pappa som du betyder för mig om du bara visste <3

De första månaderna efter mammas bortgång så hade jag fruktansvärda mardrömmar. Jag har drömt att jag både miste mamma och pappa att det bara var jag och Emmeli och vad skulle då hända ? Det kunde vara drömmar om att jag miste alla mamma, pappa och Emmeli. Ja, man kan säga att döden hemsökte mig.

Jag vet att jag nämnade i mitt förra inlägg att jag har drabbats av ångest några gånger men alla dessa drömmar med döden satte sina spår då jag började nästan bli lite halv tokig. Jag kunde ta telefonen ringa till min syster eller min pappa, min sambo svarade inte de på ett par gången så tänkte jag direkt det värsta att de var döda! Jag kunde känna hur jag började bli paranoid men kunde inte hejda att. När jag har känt att jag inte längre har redigt ut mina egna känslor har jag varit dum och tagit en tablett av mammas ångesttab. som hon hade när hon levde. Och de har tack och lov hjälpt mig de få gångerna jag har behövt dem.

Min syster ringde igår och frågade hur jag hade tagit "mammas 6 månaders dag" Man sakna henne och idag har ju minnen dykt upp lite extra mycket. Och att det det har gått 6 månader! Minnet från dagen mamma gick bort och begravning känns som igår! Men vi var båda överens om att vi gick åt rätt håll, att det börja bli bättre, att livet fortsätter. Det betyder så mycket när min syster säger att det känns bra, det känns okej! Min syster tog mammas bortgång väldigt hårt och kände sig väldigt vilsen och att livet inte hade längre någon betydelse. Hon har kommit så långt. Hon ser nu hopp om framtiden, vi ser hopp om framtiden. Tillsammans är vi starka!