Livet går ju trots allt vidare oavsett om jag vill eller inte.

I förra veckan ringde en av grannarna och tyckte "att nu har du väl landat". Svaret till honom blev att när du blir ensam så kommer du att förstå att du inte har förstått. Samma granne ringde omigen i tisdags och undrade om det hade hänt något speciellt eftersom jag inte hört av mej på någon vecka. Svaret blev "ja som du kanske vet så gick Jan-Olof bort i sommras". Lite sociala koder kanske hade varit bra att ha. 

Igår åkte min grannfru med och veckohandlade. Hon har varit ensam i 12 år nu till julen -23. Hennes man dog oxå på sjukhuset av samma anledning som min man. När vi pratas vid så förstår hon vad jag säjer. Hon är oxå den som satte ord på känslan som jag inte riktigt kunde greppa - man behöver vara ensam med sin sorg ibland. Det måste ju inte vara negativt.

Matchningarna som jag fått har jag bara läst igenom - inte skrivit till någon, ännu. Känns ibland som livet stannat upp för en del och de kommer inte vidare. Eller så är det jag som ännu inte har förstått vad som hänt i vår familj. Livet går ju trots allt vidare oavsett om jag vill eller inte.

Kram från Eva i Skåne

Om att vara anhörig, Inga-Lill Ambassadör Cancerkompisar

Vi på Cancerkompisar vet hur tufft livet blir när någon du älskar är svårt sjuk. 

Rädslan, maktlösheten och frustrationen. Du ska inte behöva vara ensam om det här. Cancerkompisar hjälper dig att hitta en cancerkompis – någon som upplever eller har upplevt samma sak som du gör nu. Välkommen att gå med i Cancerkompisar.se du också.