Cancerkompisar berättar

- Min vårdcentral har inte ens någon typ av kurator/psykolog, skriver Anna.

Inne på Cancerkompisars onlineforum kom en fråga. En angelägen fråga som vi på Cancerkompisar driver, rätten till anhörigstöd. För vården ska väl vara jämlik.

Anna skriver;

Hur har era sjuka anhöriga gjort med att ha en stödkontakt/psykolog/kurator? Hur har ni själva gjort för att få lite styrkepepp?

Vi bor i olika landsting så jag verkar inte få hjälp som anhörig på min hemort. Min pappa har avböjt det helt tråkigt nog för han sitter fortfarande på gammalt tänk om att det är tabu. Jag bokade in ett privat KBT besök åt mig själv nästa vecka för att försöka få ordning i ryggsäcken igen.

När jag började att kolla runt vad det fanns för mig som anhörig vart jag lite förvånad att man måste tillhöra samma kommun/landsting.

Kändes lite konstigt men enda alternativet var KBT privat som kostar 900 kr per session. Min vårdcentral har inte ens någon typ av kurator/psykolog. Samt iom avstånden har jag inte kunnat vara med på läkarbesök och fått pratat ens med pappas doktor.

Pappa förstår inte att jag har det pissjobbigt och vet heller inte om att jag söker hjälp nu.

Men i mitt fall nu så känns det som en akut åtgärd för jag är så sliten. Man blir väldigt stressad för tiden är viktig. Jag har själv inga sociala plattformar förutom twitter.

FOTOGRAF: Anders Roos FOTO: Våra cancerkompisar

Vi på Cancerkompisar säger så här, Ingen ska bli sjuk av att vara anhörig. Inte du. Ingen annan

Precis som Anna och många andra vittnar om är det slitigt att gå bredvid. Att vara anhörig och sällan frågar någon - hur mår du? All fokus ligger på den sjuke, med all rätt så klart! Men den cancerdrabbade behöver sina anhöriga. De behöver det stödet. Och vi anhöriga behöver själva stöd för att orka.

Varma hälsningar

Inga-Lill Lellky

Verksamhetsledare och Ambassadör Cancerkompisar

Hur viktigt är det för er att ha varandra?

-Åh jag är så tacksam för Cancerkompisar finns, jag hade nog inte klarat det utan er och Ulla, ja sen har vi en tredje cancerkompis också Anette. berättar Marie-Louise, som träffade sin cancerkompis Ulla via cancerkompisar.se. I år kom de tillsammans på eventet Cancerkompisar Live 2017.

Det började med att Ulla skrev i flödet inne på Cancerkompisars forum om någon i Malmö var intresserad av en caféträff. Det blev nästan tio stycken som kom till fontänen utanför triangeln i Malmö och möttes upp, nu har många av dem fortfarande kontakt, två av dem är Ulla och Marie-Louise.

- För mig var det nästan två år sedan min man dog" berättar Ulla, "men för Marie-Louise är det lite längre, men då vi båda miste våra män har vi funnit varandra i det, det är svårt att förklara men det betyder väldigt mycket.

- Ja idag är vi väldigt goda vänner fyller Marie-Louise i och inte bara cancerkompisar, vi träffas på stan och fikar, går på bio. Vi kommer vara vänner för resten av livet!