17 månader minus 2 dagar..

…..så länge sedan är det sedan min make lämnade mig.

Känns fortfarande som i går och sen som för mycket länge sedan.

Tid har blivit en konstig grej för mig, det är som jag aldrig hinner ikapp, tiden försvinnar för mig.

I dag är i dag och blinkar jag 2 gångar är i dag en månad tillbaka.

Det är som om allt jag gör tar dubbelt så lång tid som tidigara.

Hur mår jag? Jag vet inte…

Några dagar bra, har börjat skratta och skoja igen och det känns bra.

Sen är det inte bra med min kropp, på grund av att jag ensam fick hålla på med ved och snöskottning och annat tungt grej har jag fått nu variga muskel skador i båda arma och axlar, sen är min gamla arbetsskada i högra hand förvärrat och går inte att fixa.

Så jag har ont, ont stort sett 24/7, sen kan jag fortfarande inte sova. Jag vaknar drygt varje timme på grund av smärta någonstans och har svårt att somna om igen, vilket gör att jag konstant är trött.

Klarar fortfarande inte av att jobba full tid, behöver vila mycket.

I 2 år tog jag sov medicin men sluttade i sommar då det inte längre funkade.

Smärt medicin tar jag bara då och då när det blir för mycket.

Samtidig dök ju alla ”gamla” lik upp, då min hjärna går på högvarv, en dålig barndom och uppväxt har satt sina spår och jag jobbar hårt med mig själv, nu har jag valt att detta inte skal plåga mig i resten av mitt liv. 55 år räcker.

Var till läkaren i veckan för att få hjälp med min trötthet.

Nu försökar jag med insomnings tabletter en till 2 gångar i veckan, så jag någon gång kan få somna ordentligt.

Jag har testat allt, yoga, mindfullnes, avslappnings musik, långa promenader sent på kvällen, inte vila mitt på dagen, ingen socker, vitaminer ja you name it and I tryed.

Nu tar jag calcium, c-vitamin, vanlig vitamin, magnesium och msm. Sista har tagit en del av mina muskel smärtor, men sömnen är fortfarande dålig.

Nu har jag igen lust till att vara med vänner, men efter kl. 15.00 då är min ork borta och det gör ju att jag blir lite isoleret. Kan inte köra bil på kvällen då jag somnar bak rätten.

Koncentrationen saknas också, jag kan inte se en film på mera än 60 minutter, kan fortfarande inte läsa en bok och att skriva detta inlägg har tappat dagens ration av ork.

Känns som om jag kunna få somna en hel vecka skulle det bli bra, men det kan jag ju inte.

Jag bor kvar i vårt hus och det är bra, försöker renovera lite när jag kan, jag vet vad jag vill men orken räcker inte riktigt till.

Trots allt detta ser jag positivt på framtiden och jag är blivit riktigt duktig på att lära att prioritera och göra ting för min skull.

En riktigt liten egoist är jag blivit.

Kram till alla ni där ute.