Att glädjas över att andra klara cancern, det kan vara svårt.

Har haft en jobbig vecka, ja inte för att min man mår sämre.

Han är så tröt, tröt och tröt men har tack och lov ingen smärtar så alt är som vanligt.

Meeen dato för ny röntgen kryper närmare och det känns inte bra.

Samtidig har jag 2 vänner som också har cancer, eller hade cancer. En har kämpar i 6 månader en annan i 6 år. 2 olika cancer typer.

Båda fick i veckan beske om att tumörer och metastaser är borta, nu kontroll varje 6 månad.

Samtidig vet jag at mina 2 lyckeliga vänner, mådde jätte dårligt över att skulle berätta för mig att, hura vi har klarat det.

Jag blev först bara så glad för som, skrev till dom och hurrade med et nya liv, ett stort välkommen tillbaka till ett nytt liv.

Sedan när jag lästa mina brev, kända jag hur avundsjuken kröp in.

 VARFÖR KAN NI FÅ LOV ATT LEVA OCH INTE MIN MAN.

Varför????

Så klart att jag inte önskar att alla skal dö av cancer och är jätte glad över att så många överlever i dag.

Men varför vär det inte min man som drog lotten vars där stod; Du är cancerfri du får lov att leva ett nytt liv.

Jag är inte religiös och nu blir jag det aldrig.

Kram till alla ni som har kämpat, som kämpar med och emot cancer.