Ensam med beslut

När jag blev ensam var det många beslut som jag själv var tvungen att fatta.  Visst jag kunde rådfråga döttrarna, men ibland var det mina beslut som var nödvändiga.  Det började med besök hos begravningsbyrån där vi var alla tre.  Bestämde när begravningen skulle vara, vilken kista och hur annonsen skulle se ut.  Där fattade vi besluten tillsammans och allt blev så bra som det kunde.  Sen var det besök hos prästen,  när vi skulle försöka berätta om Lars-Göran på trettio minuter.  Det var svårt att sammanfatta hur han varit,  men det visade sig att prästen hörde bra och berättade bra om honom vid begravningen.  Välja sten till graven var nästan enbart mitt beslut,  även om flickorna fick säga sitt.  

Sen var det beslut här hemma,  hur och var skulle jag sälja den lilla bilen som jag haft.  Skulle jag köpa hund som jag hade funderingar på?  Det blev ingen hund även om jag var och tittade på en,  men insåg att det var opraktiskt eftersom jag ofta är iväg hemifrån och det var inte rätt mot en hund. Bilen lämnade jag till en firma i samhället och de sålde den till bra pris efter drygt en månad.  

Bouppteckningen tog tid och det var många kopior jag fick göra för att det skulle rulla på,  men det tog lång tid innan det blev klart.  Allt detta skötte jag själv och det kändes overkligt och bisarrt att han var borta.