Valborg

På Valborg för ett år sen var jag i en stor svacka och sorgen efter Lars-Göran så stor, det var på dagen ett halvår sen han lämnade mig.  Saknaden fanns i magen som ett stort sår och spred sig i hela kroppen.  Jag kunde nästan inte andas och trots att jag "firade" med goda vänner som vi gjort många gånger så kände jag en stor ensamhet med tårar trillade nerför kinderna.  I år firade jag på helt annat sätt och det var mycket lättare och sorgen tog inte överhand, trots att det var 1 1/2 år sen han lämnade mig. Jag njöt av utsikten över havet och ett glas champagne med en god vän.  Livet går trots allt vidare även om saknaden är stor.