Envis

Att vara envis är något som har präglat mig sedan barnsben. I bland är det bra, inland är det mindre bra. I går åkte jag ännu en gång till banken, men till ett annat kontor. Jag behöver ett kontoutdrag från mammas konto till begravningen. På första kontoret var det helt omöjligt. Detta trots att jag hade alla papper man ska ha med sig. I går var det helt plötsligt inga problem. Det här stör mig så ofantligt mycket. Man får liksom inte tid att sörja. Man måste hela tiden vara stark och stå på sig mot alla företag och myndigheter som ska tala om hur andra ska göra. 

Varför kan inte bara allt som behövs efter en bortgång samlas på ett ställe och vara öppen för de myndigheter som behöver veta något? Då hade vi som är kvar sluppit mycket och fått tiden att läka.