Tillbaka i hemstaden med minnen

Så var jag tillbaka i Norrköping igen. På samma ställe som jag har varit så många sommrar. Det som brukar vara så skönt känns i år lite märkligt. Vissa dagar är det fanstastiskt skönt att slippa tänka. Vissa dagar är så galet tunga för att det är så mycket här som påminner mig om henne. Hur hon satt här utanför med en giganstisk påse packad med godis och annat gott till mig och mina kompisar. Hur vi tog våra promenader runt strömmen eller till Färgagården för att äta våfflor. Allt det där som jag längtade efter att få göra med henne varje sommar. Det är borta. 

Barnen tycker att det är jättejobbigt, det här är första sommaren utan att de får sova hos mormor, ibland kommer de på sig själva när de har frågat om de inte kan vara i mormors lägenhet lite. Barnen vill sågärna gå till en park dit de ofta gick med mamma. Jag är inte redo. Jag reder inte ut det än. Det gör alldeles för ont. Samtidigt så tänker jag att det givetvis kan vara en bra grej för barnen att få göra, det kan ju hjälpa dem ideras processer för att komma vidare. Men jag är inte redo för det än. Min kropp börjar att bromsa nu. Jag är oftast så otroligt trött, sover mindre bra på nätterna och vaknar ofta. Humöret åker lite berg och dalbana, och kroppen känns mest bara som ett hölje utanpå något som bara gör ont. 

Mycket är det som fortfarande snurrar i huvudet. Visste hon hela tiden? Undanhöll hon något för att hålla mitt hopp uppe? Vad var det egentligen som hände? Gav ho upp? Men den största frågan är ändå VARFÖR? Varför skulle det drabba just min mamma, Varför fick vi inte en chans att slåss? Varför, varför varför?

Kanske har det med att göra att det snart har gått ett år sedan det där hemska telefonsamtalet från mamma kom. Kanske har det med att göra att det ärså många första gången utan mamma kvar att klara av. Jag vet inte, men det där med att tiden läker alla sår känns verkligen inte som att det stämmer in när någon blir tagen av en sjukdomså fort, och så plötsligt. 

Tankarna ärmåmga, men svaren är få.

Smärtan gör ont, och det finns ingen som kan fåmig att läka

~ Mamma min mamma, hör mig nu.När jag blir stor så vill jag bli som du.~