Det första året

Dom säger att det första året efter att någon nära har gått bort är det tuffaste.

Det betyder att isf så är det ungefär 10 månader kvar.

Usch, det är så tomt. Det är syskontema på Malou efter tio. En del som åker på syskonsemester, har syskonmiddagar M.m. Helvetes jävla skit.

Jag har ingen lillebror att göra det här med. Jag har ingen lillebror att "tävla med". Inget syskon att dela uppmärksamheten på till ens föräldrar.

Idag är det mycket tankar just på första året. Första påsken har vi redan avklarat, o den var tuff.

Nu kommer första sommaren. Ååå. Han hade trivts nu. Med det varma vädret o att han snart skulle kunna bada. Han hade nog helst viljat bada nu om han fick. Och åka båt. Och fiska. Hålla på med alla förberedelser, det tyckte han speciellt mycket om. Fixa linorna osv.

Sen kommer hösten och hans födelsedag. Även våran förlovsningsdag. Vi förlovade oss när han fyllde 20 år. Vi åkte till spa. Och jag var inte ens hemma den dagen han fyllde 20 år. Va fan.

Sen kommer halloween. Han älskade halloween, att smycka ut huset med pumpor o skelett, spindeltråd o ljus.

O sen kommer julen. Den värsta högtiden av alla. Hur ska vi klara en jul utan lillebror? Han ÄLSKADE julen och jag också. Han älskade att klä granen, ta fram tomtar, att vara tomte, baka pepparkakor o fixa pepparkakshuset.

När vi gjorde det förra julen blev jag förbannad över att det inte ville sitta ordentligt men han hade tålamodet o fixa klart det. Min fina bror. Vad ska jag göra utan dig????