Planering

Idag har vi träffat begravningsbyrån. Det gick förvånansvärt lätt o smidigt till. Inte en tår. Från min sida iallafall. Har knappt gråtit alls på hela dagen. O det känns konstigt, nästan så man får dåligt samvete?

Istället för gråt så tar tankarna upp all plats. Så jag blir väldigt tystlåten o bara tänker o tänker. Maler o maler.

O den enda jag tänker på är Lillebror. Undrar om han ser oss, undrar vad han tycker om hur vi planerar hans begravning. Samtidigt som jag börjar bli arg. Arg på den här orättvisan, arg på att det var just min lillebror som var tvungen att lämna oss. Arg på min lillebror för att han lämnade oss. Förbannad på den här jävla cancern o hur den förstörde min bror, hur den förstörde mina föräldrar och mig.

Jag har sovit bra ett par nätter, jag antar att det var all spänning M.m som släppte dom första dagarna. Nu sen en eller två nätter tillbaka håller tankarna mig vaken. Vaknar till, maler o maler, halvsomnar o så fortsätter det så hela natten.

Mamma hade skrivit två så fina dikter till dödsannonsen så jag grät igår när jag läste den. Visste inte att hon hade skrivit den själv. Så klockrena o passar så bra in på lillebror o hur han kämpade o hur jag ser på detta med livet efter döden.

Imorgon ska vi träffa prästen o prata om lillebror o begravningen. Vi vill ha mycket musik o jag hoppas hon tycker om våra val av låtar. Det finns speciellt 2 st som jag själv vill att vi ska ha iallafall... Hoppas det är ok för henne.

Usch... Den där jäkla begravningen. Hur ska jag orka den dagen?

Kärlek//R