8 veckor

8 veckor har gått sen mamma lämnade oss alldeles för tidigt. 8 veckor som livet har varit helt overkligt. 8 veckor av ständigt rinnande tårar till och från nerför kinderna.

Livet kommer aldrig att bli detsamma igen nu när mamma inte är med och tar del av det. Försöker se framåt till saker men det är verkligen inte roligt just nu. Inget känns roande. Men det är väl så sorgen yttrar sig i mig.

Många som tycker jag borde gå och prata med någon, men vad skulle det göra bättre? Skulle det bli lättare och sörja om man pratade med en helt främmande människa? Nä, jag tror inte det. Ångesten i kroppen kommer sitta kvar mer eller mindre. Sen hur man beter sig är upp till en själv. Men varje dag är en ständig kamp till att få mer energi och orka med livet. För det går verkligen framåt även om man inte vill det, utan vill bara vrida tillbaka tiden till när mamma först började känna av att hon hade ont i magen och trodde det var magkatar..man kan inte låta bli att tänka tänk om...

Tänk om det hade upptäckts tidigare? hade mamma varit kvar längre hos oss då? Hade