Första julen

Julen kommer för alltid vara förändrad. Hur mycket man än försöker att inte tänka på det så kommer det alltid att vara dukat för en stol mindre än det alltid har varit. Man har alltid räknat att vi är 10, men nu är vi 9. Första julen på 32 år utan mamma och det känns helkonstigt att inte kunna ringa henne nu idag på morgonen och önska grattis på namnsdagen.

Pappa har haft ångest inför idag det vet jag, han har ringt mig flera gånger för att stämma av med att det inte behövs så mycket mat o.s.v även med julklapparna till barnen, klapparna till julklappsspelet fick jag lösa.

Hade jag fått välja så hade vi kunnat åkt utomlands över denna helgen istället, men det är ju så fruktansvärt dyrt. Plus att min lilla dotter på 1½år ska inte få nån annan jul än den som jag är uppvuxen med. Hon ska också få sina traditioner. Mamma hade varit stenhård med det. Det är väl en del i sorgearbetet, att man inte ändrar på för mycket i livet utan försöker så gott man kan och gå vidare med allt.

Jag vill i alla fall önska alla en god jul! Ta hand om era nära och kära som är vid liv, man vet aldrig när det vänder.