Har du lämnat mig?

Kom på mig själv igår att inse att mamma inte vart i mina tankar på ett tag nu. Inte på det sättet. Men det är väl som alla säger som gått igenom detta. Att det kommer i omgångar.

Saknaden kommer alltid finnas efter min mamma, hennes kärlek och hennes sätt. Men för att hitta det igen behöver jag inte leta så mycket. Är jag bara mig själv så är jag som min mamma, hon lever vidare i mig på ett skrämmande sätt. Men det är väl ett bevis på att hon lyckats uppfostra mig efter sig själv. Och jag hoppas att göra henne stolt genom att ge min dotter samma chans. Bara så fruktansvärt orättvist att hon inte fick vara mer mormor än hon var. Min dotter skall aldrig kalla nån annan mormor än min mamma, hur än situationen ser ut. Och min dotter på 2 år vet att hon har mormor i himlen, hon vinkar till hennes kort och säger hej hej mormor. Mitt hjärta svider till när hon gör det, men jag vet att en ängel uppe i himlen blir glad.

Bara för jag skriver detta kommer tårarna. men det är för att min dotter aldrig får lära känna min underbara mamma, mina brorsbarn kommer ha minnen från sin farmor medans min dotter inte kommer ha nåt mer än kort och det jag berättar.

Har några i min bekanskap som tyvärr går igenom samma helvete som mig, då deras mödrar också kämpar mot en obotlig cancer och bara väntar på slutet. Jag hoppas innerligt att det inte går så fort som för min mamma och att dom tar vara på den tiden som är, man ångrar så mycket när väl mamma är borta. Man är tyvärr inte ensam om att drabbas av denna skiten, fattar inte att kroppen kan göra så mot sig själv...

Min mamma förtjänade inte att dö, ingen så genomgod människa gör det. Varför kan inte äckel som pedofiler, våltäcksmän, mördare få lida igenom sån skit som straff och andra vanliga människor få leva?

Mycket svammel från mig, men min dotters och min födelsedag närmar sig. Det är inte samma och fira mer men traditioner är nåt som min mamma hade mycket för, så det bryter jag aldrig. Även om andra gör det..

nä nu ska jag ta tag i måndagen, ha det bra där ute och va rädda om er