Inget ännu

Än har vi inte fått nåt besked från röntgen som gjordes. Det är ju inte bara och ge ett besked det ska ju analyseras och jämföras med. 

Det är bara en lång väntan hela tiden. Men det har varit ett planeringsmöte med vad som ska hända framöver typ, inte med behandling utan hur dom ska göra för att mamma ska kunna komma hem. 

Igår så var en arbetsterapeut hemma hos mamma och pappa och kollade hur det ser ut för mamma att kunna ta sig fram med en rullstol hemma och hur det får ändras. Men allt kunde pappa inte ha i huvudet utan han ska gå runt i hela huset och skriva upp vad som behövs. En säng på nedervåningen blir det, rullstol som är smalare med. Sen med dusch och sånt skulle dom kolla för den är på övervåningen och det är inte aktuellt och ha det i toaletten på nedervåningen, den är nyss omgjord och finns ingen möjlighet och duscha där. 

Sen måste ombyggnadspapper lämnas in och det tar väl sin tid innan allt är på gång. Mamma vill inte ligga på sjukhus mer och det förstår jag. Hon saknar sin familj precis lika mycket som vi saknar henne. Sen så blir det rehab i hemmet istället. 

Det känns bara som att hon kommer bli fången i sitt egna hem istället. Vilket jag inte hoppas. Jag är glad att jag är mammaledig fortfarande så jag kan gå dit och hälsa på när hon väl kommit hem, men det tar ju sin tid innan hon är hemma. det kan ju vända både en eller två gånger till. Eller så går det fort. 

Men även om mamma kommer hem så blir det inte samma som innan, det blir det aldrig igen. hade önskat så att hennes ben skulle bära henne och komma igång igen, men det tror ju inte läkarna så det är väl inte aktuellt. Men jag önskar för det. Det är väl en vanesak som med allt annat. Hon är min mamma ännu, bara att hon kommer sitta i en rullstol och förhoppningsvis vara kvar ett tag till så vi hinner umgås och få fler sista minnen med henne.

Älskade mamma!