Kommer ikapp

Man har varit på helspänn i flera månader. Humöret har man försökt hålla uppe för mammas skull. Men nu kommer allt ikapp en känner jag. 

Humöret är inte på topp, jag är grinig och trött jämt. Försöker vara posetiv men känns som allt går emot en. Kroppen börjar säga ifrån med. Huvudvärk är ständigt nåt som är hos mig, vet inte om det är för jag dricker dåligt med vatten eller om jag går och spänner mig för något ännu. Magen håller på och rasa samman med, får krampaktiga känningar till och från. Så det är väl magkatarr dags, är dock rädd för att gå och kolla det för det var så det började för mamma. Att hon trodde det var magkatarr. Men risken att jag skulle ha samma hoppas jag är små. Fast jag ska gå och kolla det om det inte ger med sig, måste bara lugna ner mig mer. Det är lättare sagt än gjort. 

Kallsvettig varje natt och morgon. Det är nog stress som gör allt detta. Och det är inte bra och känna såhär när man bara är 32 år. Man ska leva några år till liksom. Läkarvården har jag inte mycket för bara, och drar mig för att gå dit. Tillslut så måste jag väl. Men med tanke på svaret jag fick sist när jag var på vårdcentralen att vänner är det som hjälper bäst för att komma vidare. Inte jämt. 

Nä, får se om jag ska lista om mig på en annan vårdcentral eller vad man ska göra.