Konstig känsla

Det kommer alltid vara en konstig känsla med allt som man gör enligt traditionerna, för det kommer fattas en viktigt sten i allt varje gång. Mamma, mamma kommer alltid att fattas. Jag vet att hon är med oss som många skriver. Men att inte ha med henne fysiskt mer det gör så ont och det är så tomt. Ingen kan någonsin fylla det tomrummet, och jag hoppas verkligen inte att någon försöker göra det heller. 

Idag är det min dotters första födelsedag i livet, första av många hoppas jag. Och jag minns hur orolig mamma var för ett år sen när vi inte ringde på hela dagen under vår igångsättning. Men när vi ringde tidigt på morgonen så blev hon så glad så. Dom kom och hälsade på nästan direkt samma dag. Tyvärr har jag inga kort på mamma med min dotter, och det gör ont. Vet inte om min pappa har några. Det ångrar jag så, att det inte finns nåt kort på dom två ihop. 

Mamma älskade och fira födelsedagar, även om det bara var en vanlig fika så älskade hon att vi samlades familjen och bara var. Inget avancerat. 

Jag hatar att du ska ligga i den mörka jorden mamma istället för att vara med oss som den friska och krya människa du var innan cancern hittade dig. Men samtidigt så är jag lättad på ett sätt att du aldrig mer behöver lida av cancerns framfart i din kropp. Det är inget som kommer åt dig mer. Jag hoppas du är med oss hela dagen idag och ser att vi saknar dig så. Älskar dig för alltid min underbara mamma, glömmer aldrig aldrig aldrig dig, inte förräns jag e gammal och dement eller nåt i alla fall.