Ledsen

Att pendla mellan att vara glad och ledsen tär på en nåt fruktansvärt. Jag kan inte sitta och gråta även om jag skulle vilja för min dotters skull. Hon förstår som tur är inget av detta. Inte som man märker.
Men nu rinner tårarna igen. Ringde min pappa. Han sa att mamma behöver blodtransfusion. jag hade tänkt och åka och hälsa på min mamma imorgon. Men nu får jag vänta med det ännu längre. Bara det hjälper henne. Är så rädd att det ska bli tvärtom.

Hoppas cellgifterna tatt så hårt och slått cancercellerna på käften och att det nya blodet visar att mamma inte ger sig.

jag saknar min mamma nåt fruktansvärt, jag vet inte hur det ska gå att kunna fortsätta leva när hon är borta om man känner såhär redan nu. Tårarna bara rinner. Vet inte vad jag ska göra.

Mamma, den som gav mig mitt liv, min stöttepelare. Varför? VARFÖR!!!??