Lite positivt i allt elände

Igår så pratade jag med mamma i telefon som vanligt. Har inte varit och hälsat på henne på hela helgen för respekt för behandlingen hon gjorde i torsdags. Vet ju att hon blir väldigt trött efter att ha gjort det. Men hon låter inte så trött som hon gjorde sist. Kan ju ha varit för att hon samtidigt fick strålning med.

Hon frågade hur vi mår och så, mamma har svårt och prata i telefon. ingen telefon människa. Vill åka och hälsa på henne men vill samtidigt hon ska ha energi för att orka med mer.

Men sen när man pratade med pappa så sa han att hon har vågat och prova och äta lite annat än bara potatismos. Hon provade wienerkorv, utan skinn. Och även köttfärssås. Detta gick jättebra och hon tyckte det var gott. Hoppas bara det inte blir nåt stopp igen i magen på henne. Hon behöver få i sig nåt kött, eller protein för att musklerna ska få mer. Men det är positivt att hon vågar prova i alla fall.

Vill bara det ska hända mer, att hon ska ha orken att komma upp och prova sina ben. Men mamma är trött hela tiden. Bättre dom bara kör i en 10-15 varje dag trots hon e trött så hon kommer över den tröskeln vad hon än säger. Kanske är lätt för mig och säga som inte går igenom samma som mamma, men det verkar lite lojt. Fast dom vet väl vad dom gör där.

Nu får hon komma hem snart tycker jag. En månad har hon bara legat i en hemsk säng, som säkert inte är så bekväm utan mer känns som ett fängelse. Får väl se vad som sägs efter planeringsmötet som dom ska ha imorgon.

Nu får det hända nåt ordentligt, trött på allt tråkigt nu!