Mitt tal
Jag hatar och stå och prata inför folk, det värsta jag visste var och hålla föredrag i skolan. Men detta kände jag att jag bara ville göra. Och så blev det. Detta var vad jag sa:
Hela mitt liv så har jag fått höra att jag är så lik min mamma, men nu ska jag göra nåt som gör att jag skiljer mig från det, jag ska hålla tal. Det hade mamma aldrig gjort. jag hade aldrig i min vildaste fantasi tro att vi skulle samlas här redan allihopa för att ta farväl av mamma. och vi kommer aldrig få svar på varför just hon.
Att mamma var omtyckt märks på alla som är här idag. Hon var aldrig ovän med nån och gav sig aldrig in i konflikter.
Djur höll hon sig alltid nära, det märkte vi ofta under vår uppväxt. Inte minst genom alla tokiga hundar vi haft som skulle åka pulka och ruschkana.
Vi är lika på många sätt jag och mamma. Det har jag hört hela livet. När jag fick frågan när jag var liten vems tös jag var sa jag snabbt : Jag är mammas tös.
Vi har lika lätt till skrattet bägge två och vi skrattar på samma sätt. Båda älskar att sitta och leta nya maträtter på nätet. Mamma gjorde mest pajer och desserter, jag e mer för bakverk. Musik kan jag inte vara utan, men dansa med strykjärnet och dammsugarn gör jag bara inte.
Mamma var snabb i motrepliker om det behövdes. Men inte på ett elakt sätt. Ofta fick hon pikar om sin ålder och sitt tjatande, fick namnet rugguggla bland annat. Och med åldern kunde det låta:
När blir du 50`?
Samma år som du blir 60 sen var det slut på den diskussionen.
Alla säger att ens mamma är den bästa, så även våran. Även om hon var en riktig hönsmamma så ville hon bara oss vårt bästa. Och hade alltid koll på oss. Jag minns främst när vi fick flyga för första gången i livet, till Köpenhamn, då gick mamma och pappa in och handlade i taxfree och kom ut med 2 röda kepsar. på dessa stog det Marlboro. Dom skulle vi ha på oss hela tiden, tog vi av dom skällde hon på oss. Och vi syntes, folk tittade konstigt på oss när vi gick ner längst ströget. men hon såg ju oss.
Otroligt barnkär och gjorde allt för oss barn och barnbarn. Kunde släppa allt för oss.
Mamma gjorde aldrig några tokigheter, det fick vi andra göra i familjen. hon var den lugna av oss. jaja det löser sig var hennes filosofi.
Hon är min stora idol och förebild. det sa jag till henne när hon låg där i sin säng hemma när hon var som sämst. Hon bara skakade på huvudet, jag är ju bara jag.Och eftersom jag återigen får höra att jag är så lik mamma så ska jag göra allt för att hon ska leva vidare genom mig till mina brorsbarn och inte minst till min dotter som absolut inte kommer minnas nåt av sin mormor.
Det är en oerhörd saknad efter dig mamma, hålet i hjärtat kommer bara bli helt först när vi ses i en cancer- och bekymmersfri värld. och där kommer vi ta vid där vi slutade. Som Mattis sa i Ronja Rövardotter när Skallepär hade dött: Du fattas så det skär i bröstet. Sknar och älskar dig så mamma! Sov gott!