Mors dag

Ja, så är det mors dag. Hur mycket till mors dag blir det då? Visst ja är själv mamma men jag vill ha MIN mamma med och fira. Men inte ens en grav har jag att gå till och sätta blommor på. Och det gör så ont. Denna helgen har jag bara gråtit och gråtit. 

Det som är kvar av min familj var här igår. Fick en ask av pappa med mammas smycken, då brast det totalt för mig. Ville ta på mig dom men kan inte. Är rädd att dom kommer gå sönder eller bli förstörda på annat sätt. Plus att dom luktar mammas parfym, och vill inte att den doften försvinner..även om d e jobbigt och känna den med. 

Hade mamma varit vid liv så hade vi varit hemma hos dom i eftermiddag och ätit mat, eller om vi hade gjort det igår då mamma och pappa oftast var med farmor och farfar på såna här dagar. Nu får pappa åka till sin mamma själv. 

Mamma grät mycket när han var här igår med, och det är jobbigt att se. Samtidigt som vi får gråta, men det tar verkligen aldrig slut. 

Imorgon är det dags för dagen jag bävar för, mammas begravning. Det kommer vara halv stång på Mölndal- och Sahlgrenska sjukhus. Det kommer komma ganska mycket folk från området vi är uppvuxna i. För mamma var omtyckt. Det vet jag. Men jag vill inte säga hej då, planen var ju att vi skulle ha minst 25 år till ihop, men så kom den där jävla cancern och förstörde allt. 59 år är ingen ålder, inte ens pensionär fick hon bli. Hade hon fått bli det hade hon nog skaffat sig en hund igen. För det älskade hon. 

Har sovit jättedåligt, och kommer inte sova bättre natten till imorgon heller. För jag vill verkligen inte att det blir måndag, men samtidigt behöver vi det för att kunna gå vidare något så när.