Nu börjar d..

Nu kommer alla tankarna kring att för ett år sen så föll du ihop och kom aldrig mer upp på dina ben även om du så gärna ville. Å andra sidan var det bara en gång du fick försöka och sen blev du liggandes.

Livet har sin gång, det är jobbigt utan dig. Men hade aldrig klarat av att du skulle lida mer än du behövde. Aldrig, inte min goa härliga mamma. Många kanske tycker jag borde släppa mamma och gå vidare mer, men jag kan verkligen inte bara vända blad. Det får ta sin lilla tid.

Har dock fått mammas oro som hon alltid hade, jag vill bara min familj det bästa. Vill inte att nån av oss blir sjuk nu eller mår dåligt.

livet har sin gång, även om jag gärna vill vrida tillbaka och ställa allt till rätta innan det blev försent.