Soligt

Igår så var det en riktigt skön vårdag här nere i Göteborg. 

Vi gjorde det vi skulle här hemma på morgonen och sen begav vi oss mot sjukhuset mamma ligger på. Pappa ringde mig när vi hade kommit en bit och sa att vi inte behöver komma in på avdelningen. För pappa hade tatt på mamma massa filtar och tröja och satt sig ute i solen med henne. 

Var kul och se mamma. Men samtidigt jobbigt och se henne så smal och så trött och inte så rörlig. Det är inte den mamman jag är uppvuxen med, men ändå så finns hon där långt inne. Hon struntar i hur hon mår, hon bryr sig med om hur vi andra har det. Sån har hon alltid varit. Man märker på henne att hon bara vill hem. Och nu hoppas jag att det blir så i veckan. Pappa är dock orolig över att dom inte ska kunna koppla in larmet mamma ska ha hemma och allt annat, eller att det inte ska vara gjort tills mamma ska hem. Men samtidigt har dom 2 dar på sig att göra detta. Och krävs det att nån ska vara hemma så är det inga problem för mig att ta mig dit och sitta där. 

Ska hjälpa till och röja i trädgården för mamma, mamma älskar ju blommor och påta med det. Men nu kommer hon inte kunna göra det. mamma är en av få som älskar att rensa ogräs och annat i trädgården. Det är ett sätt och skingra tankarna har jag märkt, så jag kan kanske lära mig och gilla det med.

Ska bli skönt att få hem henne och kunna gå in till henne varje dag. För det kommer jag göra, även om jag har mina grejer och göra med. Men jag tänker ta vara på varje sekund jag har med min mamma, och att hon ska få uppleva vår dotters framfart så mycket hon kan.

Önska bara att mamma kunde få kunna använda sina ben igen, men det kommer inte ske. 15:e april ska mamma få svar på röntgen, så det blir och vänta på den dagen igen. Eviga väntan på besked. Tycker det är lång tid, nästan en månad efter röntgen är gjord. Men samtidigt om dom hade sett att det inte minskat så borde dom sagt det..vill i alla fall tro att det är så. Vill att mamma ska få njuta av sommaren nu. Och att vi ska få chans och hitta tillbaka till varandra som en hel familj igen. Vet inte varför det har blitt som det blitt men får försöka göra det bättre.