Tar aldrig slut

Tårarna kommer varje dag och jag bara ropar efter dig. Men aldrig kommer det komma nåt svar mamma, aldrig kommer jag få se dig igen eller få höra din röst. jag fick 32 år med dig, hade hoppats på minst 20-25 till. Tills du blev gammal och gnällig och man fick sätta dig på ett hem, men det vet jag att du hade vägrat precis som min mormor. 

Saknade efter dig är så stark så livet är ibland inte ens roligt och leva längre. Men jag måste, jag måste för min familj som är kvar, för min man och för min lilla dotter som jag vet att du var så glad att vi äntligen skulle få. Önska bara att du fick vara mormor mer och passat henne mer plus att Tilde skulle fått minne av dig. Men ödet ville nåt helt annat. 

26:e är det urnsättning för dig, då kommer man i alla fall ha en plats att gå till, bara vara och tänka. Gråta ja vad man vill. 

Men vad jag saknar dig, är så mycket i mitt huvud jag aldrig kommer få ur mig för det är bara sånt jag kan säga till dig, personligen öga mot öga. Men jag hoppas att jag får göra det när vi ses på andra sidan, vilket jag hoppas är på flera år. Du finns alltid med oss i våra tankar och våra hjärtan, men fy vad du är saknad. Det är fruktansvärt detta. Jag hoppas aldrig nån i min närhet behöver gå igenom detta. aldrig