Tårar varje dag

Varje dag, oftast på morgonen, så kommer tårarna. Det är verkligen inte en hemsk mardröm. Det är sanning att livet ska fortsätta utan mamma. Och det är jobbigt nu när det är hennes högtid, jul. 1 års dagen då vi fick beskedet att mamma skulle tas ifrån oss tidigare än vi trodde. Då ska jag inte vara hemma utan ut med dom som får mig tänka på annat. Dränka sina synder heter det, blir väl dränka sina sorger typ. Eller glömma för en kväll så lucia kan vara en glad dag igen, men det tror jag aldrig att det blir igen.

Jag hatar hatar hatar att mamma är borta. Gillar inte förändringen som blit i livet. Mamma skulle ju vara mormor nu, den bästa mormor man kan få. Istället får min lilla dotter bara uppleva min mamma genom minnen vi berättar om och dom få korten som finns på henne. Livet är så förbannat orättvist!!