Kapitel 2

Efter många olika kontroller och olika röntgen hittar man en knöl i min ländrygg. Det ska bli en operation. Ser fram i mot den. När de är dags blir jag körd till sjukhuset tidigt på morgonen. Äntligen ska jag slippa mina problem.

Vaknar efter operationen av att läkaren säger hej Anders du känner väl inte att jag tar dig på benet.

- Nej det gör jag inte.

- Ja vi var tvungna att klippa av två nervrötter för att få bort knölen. Och tyvärr innebär det att du kommer att få bestående besvär med benet. Och du kommer att få lära dig att gå på ett nytt sätt.

Och detta innebar att jag inte kunde köra vanlig bil vi var tvungna att byta till automatväxlad bil. Och andra problem var att jag inte kunde lyfta mitt vänstra ben och använd det normalt. Och att jag har mycket lätt för att gå omkull. Men jag har lärt mig hur jag ska göra. Och hur jag ska lyfta det.

Jag blir uppsagt från mitt jobb som bussförare på SL augusti 2000 eftersom de inte kan erbjuda mig ett alternativ jobb. Så nu startar jakten på nytt. Efter mycket slit får jag ett nytt jobb maj 2001. Men hinner inte mer än börja jobba så ringer min fru Mia mig att jag måste skynda mig hem till svärmor Inge–Gerd för det har hänt något. Och väl där kan vi konstatera att svärmor har somnat in. Ringer polis, ambulans och läkare som bara konstaterar att hon har insomnat.

Nu börjar allt som ska ordnas och jag blir utsedd till att ordna allt. Först blir det att meddela alla att svärmor gott bort, och ordna med testamentet, försäljning av hennes hus. Där Mias syster med familjen också bor Så det blev inte lätt genom att hennes syster har cancer (malignt melanom). Och en svärson som svärmor inte tyckte om och inte litade på och ett barnbarn som hon älskade. Så har hon en revisor som brukade hjälpte henne med det ekonomiska som skulle orda allt till barnbarnets förmån.

Så jag fick slita med det mesta och fick övertyga Mias syster att skriva ett testamente efter svärmors önskemål och samtidigt ordna med allt runt begravningen. Samtidigt se till att svägerskan och hennes familj fick nytt boende och allt detta tar mycket på mitt psyke. Men genom att Mias syster bara bir sämre och sämre och får åka in och ut på sjukhus så blir allting jobbigare. Jag och Mia får hjälpa systern med allt eftersom hennes man hellre jobbar än ser till att hans fru mår bra och till sist hamnar hon på Byle hemmet. Och vi står som de närmaste.

Februari 2002 får vi det där samtalet man inte vill ha. Jag får då ringa alla och se till att vi möts upp där. Jag och våra söner är de som får vara med när Mias syster Annki somnade in. Och detta nio månader efter svärmor. Sen får vi vara med om att se till att begravningen blir så bra som den kunde bli.

Sen får vi en ganska lugn period och vi kan åka på våra resor till Gotland som vi alltid gjorde på somrarna och allt flyter på som det ska.

Och under 2002-2003 Läser Mia in Gymnasiekompetensen för att kunna utbilda sig till trafiklärare och hon blir klar trafik lärare under april månad 2005 och börjar jobba halvtid med det.

Maj 2005 blir vi tvungna att säja vårt hus på grund av alla mina besvär och inte kunde sköta om allt som har med huset att göra. Vi flyttar till en lägenhet juni 2005 och ser fram i mot att kunna ta det lugnt. Flytten går bra. Och vi kommer på plats Men säg den som får vara glad.

 I juli 2005 får min fru ryggvärk och söker hjälp. Där provas det med sjukgymnastik och värktabletter men inget hjälper och värken blir bara värre och värre. Till slut kräver vi en stor röntgen och får en.

Då kommer nästa chock hon har fått tillbaka cancern och nu i hela skelettet och att det även finns i levern. Hon måste först få en strålning av ryggen innan en behandling, kan starta. Samt att det opereras in en så kallad port vid hennes skuldra som ska under lätta behandlingarna samt skona blodkärlen. Och så håller det på i ca 8 år med behandlingar i olika former. Fram och tillbaka med behandlingar och uppehåll i jämna mellanrum. Under året så går Mias bästa väninna bort i Cancer och det blir ännu en begravning för oss.