Kapitel 4

Nu får vi hjälp av ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) som hjälper till med allt som har med sjukvård. Man tar prover och ser till att Mia ska må bra och att vi kan fira jul och ny år som visade sig att det blev sista jul och nyår tillsammans.

Nu är vi inne i februari 2013 då hoppar andra höften ur led när hon ska gå och lägga sig.. Jag ringer då ASIH mitt i natten som kommer och tittar till henne och konstaterar att höften har hoppat ur led. Ambulansen tillkallades och nu samma resa igen till Karolinska sjukhuset.  Väl där på akuten säger Mia:

-       Nu är det slut och jag kommer inte hem mera.

-       Jo, det gör du visst, säger jag och försöker att inte gråta

Efter flera dagars väntan blir hon opererad och höften är åter på plats. Men nu har det blivit komplikationer och hon har fått en så kallad droppfot. Får specialskydd för höften och för foten och nu får hon träning för att åter komma hem men hon vill först åka till eftervård men plats saknades. Så resan gick hemåt.

Bara två dagar efter det så blöder det så mycket från operationssåret så ASIH kommer hem tittar till Mia och ser att hon inte kan vara hemma. Den 17 mars 2013 får hon äntligen komma till Byle-hemmet för att få den hjälp som hon skulle behöva. Hon var glad och trodde att hon snart skulle bli bra så att hon kunde få sina behandlingar. Men så vart det inte på grund av att såret inte ville läka. Så det blev inga behandlingar.

Vi han åka till tandläkaren och ordna hennes tänder och så hann hon få en ny fin peruk som hon vart så glad över.

På Byle-hemmet fick vi vara hur mycket vi ville på tider som passade oss. Vi fick till och med sova över och även äta mat med henne.

Den 6 april 2013 på vår 27:e bröllopsdag kallar läkarna på mig och förbereder mig på att nu är det inte så långt kvar för Mia att leva. Beskedet var en stor chock.

Sedan pratar han med båda sönerna och förklarar att levern är så förstörd av cancern och att Mia inte skulle klara av fler cellgifts behandlingar. Så han sa att det rör sig om 2-14 dagar inte mera. Efter samtalet gick vi in till Mia och hon tittar på mig och säger:

-       Vad ledsen du ser ut, vad sa läkaren?

-        Det inte var inget, svarade jag och försökte att inte gråta.

 De två sista dagarna var vi alla där. Den ena sonen Alex tog med sig sina katter och visade upp dem för Mia och hon hann gosa med dem och tyckte att det var fina katter.

Dagen efter var vi där igen och min andre son Gustaf spelade och sjöng hennes favorit låtar och vi hade det jätte trevligt och Mia sa att nu åker vi hem och äter något gott. Men vi sa att stanna du här och prata med läkaren så kommer vi i morgon.

Jag vaknar själv mitt i natten av att något inte stämde kunde inte somna om. Så jag bara åkte till min husläkare och bara gråter och säger att jag inte orkar var med. Vi pratar om allt som rör Mia och mitt hjärta.

Efter besöket när jag ska betala och åka då kom samtalet jag inte ville ha.

Tisdagen 9/4 2013 KL 8.00

-       Hej Anders det är Eva på Byle hemmet nu får ni nog skynda er hit. Det är nog inte så lång tid kvar.

Jag ringer sönerna och vi störtar dit. Vi ber personalen ringa efter en präst som kommer och sitter med oss de tre sista timmarna hos min älskade fru och Alex och Gustafs älskade mamma.

Innan hon somnade in böjde jag mig ner och kysser henne och ger henne en sista kram säger till henne nu älskling får du somna. Och hon somnade in lugnt och stilla klockan 12:05.