Kaptiel 10

Nu har jag varit ute och börjat förbereda din grav. De är snart dags att plantera nya vackra blommor. Det kommer att bli rosa rosor och lavendel som du älskade och då kan jag göra lavendel skorpor som vi brukade göra och som du tyckte så mycket om. Då kan jag sätta mig hos dig och dricka en koppkaffe och så delar vi på skorporna. Sen var jag ute och handlade då kom en gammal skolkamrat fram och sa att hon läst att du gått bort och beklagade det och frågade om det kunde inte berätta det jag började bara gråta och vart tvungen att åka hem och ta lugnande det är så tungt. Jag saknar Mia så mycket. Hon var mitt allt

Dagen började lugnt, var ute med hunden och det g ick ganska bra. Satt sen och väntade på att få hjälp med installation av min tvättmaskin och allt det gick bra. Gick ut och handlade mat och hämtade ena sonen som ville se hur det såg ut. Satt och pratade och efter att han gått hem och då brast det och jag vart tvungen att ta en tablett. Tankarna om när Mia gick bort kommer bara tillbaka och saknaden är så stor.

Gick ut som vanligt ut med hunden och det går ganska bra utom när jag kommer till backarna då tar det i och jag får jobbigt med andningen. På vägen träffar jag gammal arbetskamrat till Mia och mig och han börjar prata om henne och frågar många frågor och då brister det för mig  igen och jag får skynda mig hem för att lugna ner mig. Sen ringer ena sonen och frågar om vi ska åka till IKEA och det gör vi då går det bra och jag känner mig lugn.

Kommer hem och går ut med hunden på nästa runda och ser en ambulans på utryckning och då kommer minerna tillbaka. Jag minns när Mia och jag åkte en sista gång till Karolinska sjukhuset då vart det kört för andra gången idag då vart jag tvungen att ta lugnande. Sonen ner och vi åt mat tillsammans och jag vart lugnare.

Nu har det gått 11 månader sen du lämnade oss Mia.

Du var min älskling.

Du var min värme.

Du var mitt allt.

Du var den jag alltid ville ha och du var den jag levde för.

Du var den som gav mig näring.

Du var den som gav mig styrka.

Du var som vår som sommar som höst och vinter du var mitt allt.

Jag tänker på allt vi gjort Du var som ljuset som lyser för dig på den plats som jag kan få ro på Älskade Mia

Samtidigt när jag var ute hos dig Mia så kom det på mig att för exakt ett år sen så hade vi åkt in akut då din höft hoppade ur led på natten. Jag satt med dig där flera timmar innan jag kunde åka hem och sova ett par timmar innan jag åter åkte till dig på Karolinska för att vara hos dig igen och få veta hur det var med din höft. Sen var det en lång väntan på ingenting. Vi fick inte mycket till svar den dagen.

I dag har jag varit på Kyrkans sorgegrupp. När jag kommer hem har Minuz kissat ännu en gång till inomhus och det börjar bli jobbigt att inte kunna lämna honom själv. Nu har det hänt så många gånger. Så har han sina andra sidor som han har börjat med sen du lämnade oss Mia. Så jag brottas med om jag ska ta bort honom eller inte jag mår så dåligt av de här får ingen ro i kroppen. Men jag får ingen egen tid måste alltid anpassa mig efter Minuz. Kan inte bara göra saker för mig själv utan att ta med mig Minuz i bilen. För det är bara den platsen han trivs i. Näh, jag får nog ta en lugnande för att kunna koppla av och komma till ro innan det är dags att sova. Får fundera på det under helgen. Och ringa Albano  djursjukhus på måndag

Det vart en orolig natt sov inte så mycket. Men nu tar jag nya tag och åker för att fira min mor som fyller 91 år idag. Det gick så där tankarna går inte att samla. Åker ut till dig Mia och diskuterar med dig om Minuz och hur jag ska göra.

Det är så vackert hos dig min älskade vän. Du säger som du alltid sa

- Gör det som är bäst för dig.

Men det är så svårt att ta ett sådant beslut. Älskade Mia jag saknar dig så mycket. Jag börjar gråta när jag sitter hos dig och du säger sluta nu. Det blir inte bättre av det. Men jag kommer att gråta många gånger över att vi inte längre är tillsammans förutom när jag hälsar på dig här på kyrkogården den plats som jag trivs bäst på. Puss puss på dig min älskling.