Kaptiel 9
Hej,
Idag är det alla hjärtans dag det blir svårt att fira den. Men jag åker ut till dig mitt lilla Hjärta och ställer dit några rosor och tänder ljus för dig min älskade Mia. Det är så tomt utan dig och min saknad efter dig är så stor. Nu sitter jag och fäller några tårar. Och jag hör dig säga sluta fäll tårar jag finns här. Men jag kommer aldrig sluta fälla tårar för dig för jag saknar dig så mycket att det gör ont. Puss puss älskling som du brukade säga i dina SMS på kvällarna från sjukhuset och från Byle hemmet.
Lördag morgon och jag vaknar tidigt. Äter frukost och går sedan ut på lång promenad med Minuz. För att sedan sätta mig ner och se på OS dam stafetten och den blir helt otroligt spännande har nog aldrig sett något liknande - Grattis till guldet. Senare på kvällen kommer sonen Alex och äter middag med mig och jag kan lägga lördagen till minnet som en bra dag.
Idag har dagen börjat jobbigt. Jag klarade nästan inte av att gå min vanliga runda med Minuz Fick stanna flera gånger och vila och fick nästan inte luft. Det kom bara upp tankar om Mia och den dagen hon lämnade oss och då allt som hände då. Det bara fortsatte under hela dagen. Allt har bara känns som en tung dag trots att Sverige fixade ett till guld i stafetten i dag
Dagen börjar bra med en promenad med hunden men jag blir lite trött och får lite svårt med andningen. Men det går. Sitter och väntar på att de ska ringa från dörrfirman har lovat sonen att sitta dörrvakt när han ska få sin säkerhetsdörr monterad. Allt går fort och bra.
Åker till Mias grav tänder ett ljus, hämtar Gustaf och kör hem honom och hör vad han tyckte om nya dörren. Hemma igen då rasar allt och blir tvungen att ta lugnande och jag sitter bara och gråter.
Nu var det en jobbig natt och jag vaknade många gånger. Jag fick ut och gå med Minuz men det vart jobbigt och jag blev trött, och det blev jobbigt med andningen. Tänker på Mia börjar gråta igen.
Känns allt så jobbigt inför att i morgon ska åka i väg med bilen på service och på lördag bjuda hem min gamla mor på middag när jag knappt orkar laga mat till mig själv och inte få stöd av grabbarna.
Vart en jobbig natt igen och jag vaknade många gånger. Ut med bilen till Åkersberga för service. Tar en lång promenad i väntan på att bilen ska bli klar. Tog en och en halv timme. Hem äta lite och vänta på att Gustaf ska bli klar. Åker ut till Ikea handlar ny klädsel till soffan. Sen äter vi en god middag. Så dagen vart bra till slut. Men jag var helt slut efter att ha sovit dåligt.
En natt till med dålig sömn. Går ut tidigt med hunden och tankarna omkring Mia bara kommer. Att vakna utan henne och att somna utan henne är så jobbigt. Och jag kan inte få bort de sista dagarna innan hon gick bort det bara kommer och jag börjar gråta trots att jag vet att det var det bästa för Mia. Hon slapp alla bekymmer och allt elände men för mig är det så svårt saknaden är så stor.
Ja, man kan aldrig få vara glad. I dag fick vi veta att vår bekant som varit sönernas extra morfar i 27 år, OFA som de kallar honom, har fått Lugn cancer. Så nu startar en period med väntan och många resor för att stötta och hjälpa till. Hur mycket ska man orka med?
En ny tung dag. Ont i höften och tungt i bröstet och jobbigt att gå ut med hunden. Vill bara ligga och sova men det går inte ska på sorg träff på kyrkan. Det är tungt att prata om det som hänt och alla tycker att jag har haft det svårast. Hem äta och ut med hunden för att sen kunna lägga mig tidigt och försöka läsa en bok som jag inhandlat i dag och hoppas all jag kan koncentrera mig på den
Dagen började bra. Var ute med hunden och det gick riktigt bra att knalla idag. Har sen suttit och läst ur en bok och det gick bra från början men sen fick jag svårt att koncentrera mig. Och sen vart de dags för middag. Tråkigt att laga och sitta själv och då kom allt över mig så jag fick ta en tablett för att det skulle lugna ner sig och nu är det bara att vänta på att klockan ska bli så mycket att det blir tid för att gå till sängs.