Att vänta på besked och lite till....

Hej alla härinne!

Nu är det snart dax för ett sånt där jobbigt läkarbesök när man ska få reda på vad röntgen visar. De brukar vara ca var 3:e månad, den här gången blev det 4 månader pga av infektion som satte stopp för behandlingen ett tag.

Det är röntgen nästa vecka och läkarbesök veckan efter. Fast det är ett tag kvar har jag redan börjar oroa mig. Inte bra. Jag vet inte hur många såna här besök vi varit på men det är många. Och lika jobbiga varje gång. Det är ren tortyr att sitta där i väntrummet och vänta på besked. Det går ju inte att vänja sig vid detta. Ovissheten är olidlig. Jag vet inte hur ni andra känner inför detta?

Nu hoppas vi förstås på att sjukdomen ska ha hållit sig i schack av behandlingen. Men man vet ju ingenting från gång till gång.

Det blir en extra inre stress inför dessa besök. En oro finns ju hela tiden men den blir ännu mer påtaglig i väntan på besked.

Det är så jag känner i alla fall. Just kring detta besök tycker jag att det är svårare att planera in saker för man vet inte vad man ska få för besked. Vissa saker måste ju alltid göras för att vardagen ska rulla på, men det där andra, de roliga sakerna man behöver komma ut på de får man vänta med att bestämma. Så känns det för mig.

Därmed inte sagt att man inte ska ha några planer längre fram.För det måste man våga fast man inte vet hur livet ser ut då.Det vet ju ingen. Så jag har planer för september som ju är väldigt långt fram.

Fast de här två veckorna innan är det bra att ha roliga saker att göra så man får annat att tänka på. En fest att gå på. En tjejträff med hudvård, kanske fika med en kompis.

Känner mig trött, trött i huvudet, i kroppen. Det brukar oftast bli bättre av att komma ut och göra nåt. Men det är inte alltid man vill eller orkar. 

Men nu ska jag och dottern i väg snart, fast just nu skulle jag bara vilja ligga här på soffan och vila.

Mer om tankar och känslor och mycket annat kommer en annan dag snart.

Kram på er!

Åsa