Hur har julen varit? Tja...

Hur har julen varit? En vanlig fråga att ställa så här på det nya året. Men du kanske inte får det svaret du väntat dig. 

Här kommer att par röster om hur en har det som canceranhörig.

Hälsningar från cancerkompisen Linda A säger:

Jobbig! Det är väl hur jag bäst kan sammanfatta julen. Har inte haft någon julkänsla alls. Det har varit jobbigaste julen hittills. Och nu närmar sig nyår, värsta dagen på hela året. 

Kommer sitta hemma ensam, glo på TV, ta en lugnande och gå och lägga mig och hoppas att jag kan sova mig igenom den vidriga dagen som bara är till för dom som har ett socialt umgänge.

 

Hälsningar från cancerkompisen Ewa B som säger:

Godmorgon!
Hur har julen varit? Ja, den här julen var lite jobbigare än förra julen. 

Det var andra julen utan Jan-Olof. Hur blev det så här? Den frågan har vi ställt oss hundratals gånger. 

Du som var lugnet själv, du som var frisk och stark - du är borta. Det som finns kvar är alla fina minnen och fotografierna som står på vitrinen.

Vi började julafton med att mötas på kyrkogården. Nu fick oxå svärsonen se stenen som kom upp lagom till allhelgonahelgen. En stund stod vi där och pratade med dej. Sen blev det som många andra jular frukost i hemmet och därefter öppnade barnen sina julklappar. Strax efter lunch åkte de vidare till farmor och farfar. 

Resten av dagen var jag ensam. Faktiskt är det så att man ibland behöver vara ensam med sin sorg. Samma rutin som tidigare jular.

Min unga familj är nära - bara en mil bort. Svärsonens föräldrar har erbjudit mej att fira hos/med dem men jag tycker det känns ok att vara ensam. Jag vet ju att han har det bra - inga tunga mediciner, ingen smärta, inga främmande människor som kommer och går (hemsjukvården).

Önskar er alla en lugn Annandag Jul och ett Gott Nytt år!

 

God nytt år alla hälsar Per

Så var det dags för nyår. Första utan min älskade fru. Innan jul så trodde jag att jag kunde fixa det ensam. 

Det är väl bara en söndag sin alla andra tänkte jag, men det är det ju inte. Inte för mig i varje fall.  Så jag tog och bjöd in mig själv till några av de vänner som finns kvar. Det jag vill säga med detta är att ibland så får man bjuda in sig själv för jag tror att många vänner inte vet hur de skall bete sig runt personer som oss. Så man får hjälpa dem på traven ibland, även om det känns jobbigt att vara den som frågar. 

STORT TACK för era fina bidrag!

Inga-Lill Lellky

Grundare Cancerkompisar