Memo

Det gick bra idag, mötet med det palliativa teamet. Damerna som kom (läkaren, hennes sjuksköterska från hospice och 2 sjuksköterskor från kommunen) var trevliga o verkade bra. Jag och lillebror var dock inte med så länge då han blev trött så jag följde med honom då han inte vill vara själv. Men under tiden jag var med så var jag gråtfärdig o nervös över att någon av dom skulle försäga sig. Vilket dom inte gjorde som tur var.

Allt blev så verkligt på något sånt, eller verkligare.

Att han kommer bli sämre, han kommer inte finnas så länge till....

Han är mycket tröttare nu, men tack och lov så har han inte haft någon kännlng till kramp idag. När jag pratar med honom nu vid 19 så skulle han lägga sig för natten.

Men kanske inte så konstigt att han var trött idag då det var en lång dag med sjukhusbesök och mr-röntgen. Och sen besöket på det.

Jag orkar inte skriva mer idag. Är orolig i kroppen och känner mig stressad. Ska småfixa klart hemma, ta en dusch och sen försöka varva ner.

Kärlek till er som läser// R