Cancerkompisar blev Åsas stöd under makens svåra sjukdomstid
”All skuld försvann när jag förstod att jag inte var ensam”
För ett drygt år sedan fick Åsa Kryger och hennes familj beskedet som alla fruktar. Hennes man hade drabbats av testikelcancer som spridit sig till buken, lungan och levern. På ett ögonblick rasade hela tillvaron samman.
– Jag började direkt se mig som änka och tankar kring hur jag skulle klara av att hålla huset och ta hand om våra fyra barn snurrade runt i huvudet, berättar Åsa Kryger, som ganska snart förstod att hon behövde någon att prata med för att överleva.
– Jag kände mig otroligt ensam då jag inte hade någon med samma erfarenhet att ty mig till. Som anhörig utkämpar man ett helt annat krig än den som är sjuk. Samtidigt som man är förvivlad och bara vill gråta känner man att man måste vara stark och att man inte riktigt har rätt att må dåligt. Jag ska ju inte gnälla, jag är ju frisk, berättar Åsa Kryger. Inte ensam För att kanalisera sin ilska över, som hon själv uttrycker det, ”Det jävla cancern” började Åsa blogga och genom bloggen kom hon i kontakt med föreningen Cancerkompisar.
– Det var då jag förstod att jag inte var ensam och att det inte var konstigt att jag också mådde dåligt och behövde sjukskrivas. På deras hemsida stod det att anhöriga till cancersjuka löper 25 procent högre risk att själva bli sjuka. Det var en fantastisk lättnad. All skuld försvann.
Genom Cancerkompisar blev hon även bekant med Inga-lill och Alexandra Lellky som står bakom föreningen. – De har varit ett enormt stöd för mig. Utan dem vet jag inte hur jag skulle ha klarat det. Jag hoppas att Cancerkompisar anammas av sjukvården och att alla som drabbas får reda på att vi finns. Ljuset på andra sidan
Förutom hemsidan finns - Cancerkompisar i dag även på facebook och Åsa rekommenderar alla anhöriga att gå in och gilla sidan. – Det är ett otroligt stöd när man mår dåligt. Ibland är det skönt att bara få kräka av sig och få prata med andra som vet vad man går igenom. I dag är Åsas man fri från cancer och paret planerar att fi ra detta genom att förnya sitt äktenskapslöfte och bjuda sina nära och kära på en hejdundrande fest.
– Vi fyllde 30, respektive 40 år i fjol, när allting var som värst, så det tänkte vi fira nu.