Kapitel 13

Älskade Mia - i dag skulle vi firat vår 28 års Bröllopsdag och 32 år som par men så blev det inte.
Du var vår ängel du log mot oss en sista gång. Du var så lugn som om du redan gett dig av. Du såg på oss att vi var rädda. Man kan aldrig vara beredd trots läkarnas ord. Vi fick ha dig som en ängel alldeles för kort tid. Du gav oss allt ett hjärta kan få. Du var vår ängel kommer alltid att finnas med oss vart vi än vi än i värden vi vänder oss.
Du sa till mig jag älskar dig men du får inte vara rädd. Du vår ängel spred alltid ljus över oss och saknaden efter vår ängel kommer alltid att finnas där. Älskade Mia i dag tänder jag det stora ljuset och klär din och min lugna plats med 28 stora rosa rosor. Det var ingen sol idag men jag satt och pratade med dig en stund.
Kvällen börjar bra sitter och jag tittar på två ishockeymatcher som är spännande. Efter att matcherna slutat så har vårt lag Djurgården åter gått upp till SHL. Så kvällen slutade gott, trodde jag.
Natten vart orolig. Jag drömde så mycket om det som hänt för ett år sen. Allt kom tillbaka hur vi var hos Mia. Hur Alex visade sina katter som han köpt och hur Gustaf satt och spelade för Mia. Hur läkaren åter pratade om att vi inte skull få ha vår älskade kvar. Mia tittar på mig och säger
-       vad lessen du ser ut, vad sa läkaren till dig?
Vad säger man då.

-       Nä det är inget säger jag och Gustaf fortsätter att spela och sjunga för henne. Allt som vi pratade om kommer tillbaka. Vi säger hejdå till Mia för vi skulle hem och titta på en fotbollsmatch och äta en pizza när Mia säger:
-       jag vill åka med hem och äta med er.
-       det blir svårt, stanna du här och prata med läkaren så kommer jag när jag vaknar i morgon.
Jag böjer mig ner och kysser henne. Så det vart ännu helvetes natt. Morgonen börjar inte bra den heller när hjärtat jobbar mer än det brukar känner och jag måste försöka lugna ner mig. Det blir att ta sig en liten tablett och gå ut.

Ja nu har det gått ett helt år och det var i som går alla minnena som kommer tillbaka idag. Jag vaknade mitt i natten som då och kunde inte somna om. Jag minns det där samtalet som jag viste skulle komma vilken dag som helst men som jag inte ville ha.

-       Hej Anders det är Eva på Byle hemmet nu får ni nog skynda er hit. Det är nog inte så lång tid kvar. J
Jag ringer våra söner och skyndar oss dit. Du var så vacker där du låg. Gustaf bad personalen ringa efter prästen som kom och som bad en bön för dig och satt hos oss hela tiden och gav oss tröst.
Idag ett Aprilväder är vi samlade för att minnas dig. Du fick en klockringning och och vi fick en liten pratstund med dig för oss själva.

11/5 2014
Grattis på Morsdag min älskade Mia saknaden är stor du ska få blommor när jag kommer upp till dig och se till att du får det fint på graven såg att jag var för tidig men då får jag fira dig en gång till så jag firar dig den 25/5 puss på dig MIA
 
Grattis på Morsdag Älskade Mia
Tänk Min Älskade Mia i dag skulle vi firat min 60 års dag och allt vi hade pratat om att vi skulle göra denna dag. Men det blev inte så jag har bara suttit och gråtit och tagit mina små rundor och försökt få denna dag att försvinna. Enda stund som jag fick var när jag satt ute hos dig och drack en kopp kaffe och åt en bulle jag saknar dig så.
 
Så kom ännu en sådan där dag. Här har jag Gustaf och hans Marina gått och väntat på att få åka till Norge för att få uppleva ännu en Björn Afzelius natt som vart så kanon trevligt och ett avbrott från allt föra året. Så bara en vecka före resan får vi veta att den blir inställd. Så det blir bara att försöka gå vidare.
Dagen är tung och min mor som är 91 år börjar bli dement och det blir många konstiga samtal. Orkar inte åka till Danderyds sjukhus bara att kliva in på sjukhuset är jobbigt. Och sen dessutom få åka upp på samma strokeavdelning som Mia låg på gör inte saken bättre.
Nu börjar utredning om hennes tillstånd och när utredningen klar ska mor få komma till ett tillfälligt boende Broby Gård. Det känns bra och vi får hoppas det blir bra. Men det är svårt att åka dit och prata med henne för samtalen blir så konstiga hon pratar om min syster som att hon också skulle bo där men att hon inte får träffa henne och det är då 18 månader sen hon gick bort.
Ytligare en tung dag idag får vi reda på att min mor har fått bröstcancer. Ska detta elände aldrig ta slut!
Nu är det bara att vänta på att det ska bli operation.  Men trösten i allt så ska den inte vara så allvarlig och att den inte ska ha spridit sig och att den inte brukar göra det så fort i den åldern.
Nu ringer min andra syster och berättar att mor har brutit höften ännu en gång och att det är samma ben som föra gången. Nä, nu orkar jag inte så mycket mera. Bryter i hop och min ena son får ta hand om mig och jag får ta mina små runda piller och sen försöka sova.
Nu är vår mor opererad och klar. Då är det dags att åka till Danderyds sjukhus och hälsa på henne och ytterligare en gång till samma avdelning som Mia var på när hon bröt sin höft det är så tungt att åka dit

Nu är mor tillbaka på Bro Bygård och det blir lite lättare att åka dit. Nu väntar vi bara på att hon ska bli lite starkare så hon kan opereras för sin cancer. Först ska hon åka på koll till Danderyds Sjukhus för att se om hon kommer att orka en operation och prata med läkarna och narkosläkaren inför operationen

Måndag 14/7 nu är det dags för operationen. Så nu får jag gå och vänta en heldag på att få höra hur det gått. På kvällen får jag ett sms från min syster att det har gått bra och att mor mår bra efter omständigheterna och det känns skönt Nu är det bara att vänta på att jag kan besöka henne. Men jag väntar till hon kommer tillbaka till Broby Gård. Jag avslutar kvällen med att titta på fotboll och vårt lag Djurgården. Djurgården vann över Norrköping med 5-3 så det vart en bra dag. Och nu får hon åter komma till Broby Gård.
 
Torsdagen 17/7 börjar med att jag tar min 40 min promenad. Åker ut till Mias Grav. Sitter där och pratar med henne, vattnar och sköter om graven. Åker för att träffa min mor. Kommer till Broby Gård och hittar min mor i sängen med en stor bulla i pannan och att hon har ont i sitt ben. Frågar vad som hänt får till svar att hon har ramlat. Ingen har ringt till någon av hennes barn och sagt något. Pratar med personalen och läkare det beställs en ambulans till Danderyds Sjukhus. Nu börjar väntan på allt, röntgen försöker lugna mor talar med läkare. Sen kommer en och skriker och är otrevlig, gapar och skriker åt sjuksystrarna. Får gå i mellan och hjälpa sjuksystrarna och få tyst på honom. Sen för flyttning av min mor till nästa akut då ortopeden och nu nästa väntan i ett par timmar innan jag får svar att hon nu ska opereras i morgon och att det blir en ny stor operation. Efter ca 7 timmar orkar jag inte mer och åker hem. Godnatt jord. Tur jag har mina söner.

Fredagen den 18/7
Dagen börjar att allt att känns jobbigt och jag får inte i hopp mina dagar. Först så närmar sig Mias födelse dag och saknaden känns så otroligt mycket nu. Får börja dagen med att ta mina små runda piller och jag sitter bara och gråter….