Julspöke?

Nu är julen över för detta året. Det gick bra ändå, men man kände ändå att mamma fattades. Den värmen som hon alltid gav var borta i huset. Men jag vet att hon var där. Om inte annat så börjar jag undra om det verkligen inte finns liv efter detta, att man är på jorden men som ett spöke.

För varje gång min brors dotter är hos min pappa så säger hon att det är ett spöke i hallen, vare sig det är ljust eller mörkt så säger hon alltid att hon ser ett spöke. Inte så att hon är rädd men nåt är där. Och sen så såg pappa en skugga i sitt sovrum dan innan julafton. Ljus från parkeringen når inte in där längre. han hade lagt sig och precis då så såg han en skugga brevid sängen, vid mammas plats. Och en vecka efter att mamma hade gått bort hade pappa hittat gamla kort på mamma och satt i 2 ramar på en skänk nere i vardagsrummet, ungefär där mammas säng stod när hon hade vård hemma. Pappa gick upp och fixade lite och när han kommer ner igen och sätter sig i soffan så ser han att korten har ramlat. Inte bakåt som dom brukar göra när stöden på ramar är kassa, utan platt neråt så korten inte syns. Är helt övertygad om att det var mamma som var där och la ner dom för hon tyckte inte om korten som pappa hade valt.

Även hemma hos min bror verkar det spöka. Han kan lägga sig och så är det helt tyst. Då hör han att nån går i hans hall..

Mamma vill inte lämna oss tror jag, och jag e nyfiken. har aldrig trott på livet på andra sidan innan men nu när såna här saker händer vet man inte vad man ska tro eller om det är hjärnan som spelar en ett spratt för man vill inte släppa taget.

En gammal barndomskompis till mig som miste sin mamma i hjärntumör tog kontakt med ett medium i sitt sorgearbete. Hon fick veta att hennes mamma alltid följt henne vid hennes sida och att hon mår bra.

har försökt själv att få kontakt med detta medium men inte fått nåt svar. Får väl försöka igen.

Man vet inte vad man ska tro? Börjar man bli knäpp eller vad är det frågan om?