"Allt är bra med mig :-)"

Jag har inte skrivit något här på ett bra tag nu. Har alltid haft problem med att berätta hur jag känner, alltid valt att hellre hålla det inom mig. 
Det är lätt att le och svara på frågorna om hur det är med ett "Det är bara bra!" Det är så vi fungerar. Många av oss väljer att hålla inne saker för man tror det löser sig om man bara tänker bort tankarna, låta de "försvinna" 
Dock har det hänt så mycket nu den senaste tiden att jag antagligen bara skulle må sämre av att fortsätta hålla saker inne. 
Hoppas innerligt att ni som läser detta också tänker på det. Oavsett vad det är ni berättar för någon, så är det viktigt att berätta. Så det är vad jag ska göra nu. Tänker inte sitta och skriva ut allt som hänt, men behöver lätta på lite saker. 

Som ni kan läsa under andra inlägg här så förlorade jag min pappa när jag var 9 till cancer. En person som alla oavsett relation till sina föräldrar, behöver känna finns där. En förälder. Förlorade även min morfar, som betytt en hel del för mig genom åren. 

Nu förlorade jag även min mormor. Hon var en väldigt egen person, men hon var min mormor. Hon fanns där när jag behövde veta dumma saker som hur man lagade till den där speciella måltiden eller bara för att titta på tv tillsammans med. Hon var en av de man aldrig kan se framför sig att förlora, precis som morfar, precis som pappa. Oavsett ålder eller sjukdomar så ska de finnas där. Det är ju så det fungerar... Man vägrar inse att man faktiskt kan förlora de. De är för betydelsefulla. 
Jag är glad jag insåg det, innan de försvann. 

Jag älskar er, ni kommer föralltid tillhöra större delen av mitt hjärta.