Oj nu var det längesen

Skrev här senast i somras men det har liksom inte vart tillfälle att skriva innan. Jag har rannsakat mig själv och kommit till insikt att det räcker nu. Har tatt hjälp av psykolog men nu känner jag att nu vill jag inte gräva mer i detta, det räcker nu. Hur mycket jag analyserar hit och dit får inte mamma tillbaka. Hon är död, hon kommer aldrig tillbaka mer. Hon lever bara brevid oss och hjälper oss i livets val, det är jag övertygad om.

Jag har hittat min medicin i livet. Jag har insett vad jag kan få och att livet är för kort för att inte våga satsa. Vi alla drömmer om att göra nåt för oss och vår familj, så även jag. Men jag tänker försöka förverkliga mina drömmar. Det gör jag genom att jobba som MaryKay tjej. Många tror kanske det är en sekt och pyramidspel, men då hade jag inte vart med. Det är en personlig utveckling och man får träffa nya människor. Både som ambassadör för Cancerkompisar och MaryKay. Man kan ha en dålig dag, men när man ska göra nåt annat skall man lämna det vid dörren och bara vara posetiv.

Jag lider med alla som sörjer, jag önskar att ni slapp gå igenom det och att cancer inte fanns. Men nu gör det det. Och sörj, ni gör inget fel. Ni kommer komma dit där jag är med nångång. Jag har mina dar när jag är ledsen men inte lika mycket mer. Mamma är med mig i alla mina val. Och jag vill ge min dotter och min man det min mamma kämpade hela tiden för att ge mig. Det är hon som är med mig och visar att jag går rätt väg även om jag vissa dar undrar vad det är jag håller på med.

Älskar dig för alltid mamma, och jag är glad att du inte lider. Det är tomt, kommer alltid vara. Men du fnns djupt i våra hjärtan hela våra liv och vi kommer att ses i framtiden. Men jag hoppas det dröjer. Nu har jag och min familj haft vår skit för detta livet ett bra tag framåt. Det behövs inte mer.