cancerkompisar som hjälpt mig i min vilsenhet...

- I morgon är det 2 månader sen min kära älskade Gerd gick bort.
Vi var hoplimmade och oskiljbara och jag saknar henne väldigt mycket.

Jag fick rådet att inte göra några radikala förändringar och försöka vara ute i det vanliga livet.
Middag äter jag på olika ställen ute för att det inte skall kännas så ensamt. Ibland träffar jag någon annan lunchgäst att prata allmänt med och det känns bra.

Saknaden efter Gerd finns ännu med nästan hela tiden, men det kommer lite ljus emellanåt.
Har börjat med lättgympa och där är många att tala med så länge jag inte berättar något om min sorg.
Ingen vill lyssna på sådant, döden är tabu i samhället och det tyckte jag också innan jag blev ensam, så jag förstår den allmänna omgivningen. Imorgon skall fotot som jag brukar prata med prydas med en ny vit brudorkidé, Gerds favoritblomma och min också

Jag bad om hjälp av kurator och fick svaret att ”då får du vända dig till din vårdcentral” det gjorde jag men fick besked av en telefonsvarare att det var helt upptaget i kalendern, men att hon skulle återkomma så fort det blev någon ledig tid om jag talade in namn och telefonnummer. Jag har inte fått något telefonsamtal än…

Stor och varm kram till er på Cancerkompisar. Det är cancerkompisarna som hjälpt mig i min vilsenhet och jag har Conny att tacka stort för att han informerade mig om cancerkompisar.se.

Jag sänder massor av tillbakakramar till alla och stödet som alltid finns närvarande här.

/Christer