Jag har kommit vidare och vuxit som människa

Bara en reflektion över hur något negativt trots allt kan vara positivt.

Det är snart två år sen min fru gick bort efter 2,5 års sjukdom, tarmcancer med metastaser i lungor, lever, mjälte och bukhinna. Redan efter ett halvår och operation två fick vi veta att det inte fanns någon räddning utan bara gick att fördröja slutet med cellgiftsbehandling. Det var tuffa år och det tog tid innan jag var tillbaka på banan.

I sommar har jag tagit upp kontakten med en kvinna jag känt ytligt i många år. Jag fick höra att hon drabbats av bröstcancer och hörde av mig. Vi har umgåtts mycket sen hennes operation. Jag har tagit del av hennes tankar och rädslor, lyssnat på gråt, tröstat och följt med på läkarbesök. Hon har nu just påbörjat sin strålningsbehandling.

Många frågar sig hur jag kan ge mig in i detta helvete igen men sanningen är att det inte skrämmer mig längre, och jag vet att nästa gång kan det vara min tur att drabbas. Jag kan sjukhusets onkologavdelning utan och innan och kan turerna. Vi har fått en väldigt fin relation och även jag har kommit vidare och vuxit som människa. Jag känner att jag får betyda något för en människa som hamnat i samma situation som min fru och vi mår båda bra av att ha varandra. Bara en reflektion över hur något negativt trots allt kan vara positivt.

Hälsningar till er alla cancerkompisar

Mats