Om den ständiga oron

Lite då och då ställer vi som arbetar med Cancerkompisar frågor inne på vårt onlineforum.

Hej alla cancerkompisar - hur har du det idag?

Sjuknpartner: det känns som att nåt händer, igår hade han varit yr, kanske är inte är nåt speciellt men jag ser faror i allt.

Sjuk förälder: kollar tusen gånger ifall jag kan se nåt. Tycker mig ana en annan sinnesstämning. Han var också och tog prover inför nästa veckas cellgiftsbehandling. Får se om det visar något. Idag ska vi i alla fall gå på bio har vi tänkt.

Sjuk partner: lag känner igen det du skriver. Man håller alltid ett vakande öga över den drabbade, letar efter tecken på både försämring och förbättring. Alltid redo att ringa sjukhuset alternativt kasta sig dit. Man vill göra det man kan och eftersom det tyvärr är för lite man kan göra så tror jag att det faller sig naturligt att vilja skydda och kunna bidra med något. Jag hoppas hur som att det går bra med ert biobesök ikväll och att ni får det riktigt trevligt! Kram

Sjuk partner: tack Alla för Ert stöd. Så glad att jag fann den här gruppen. Känns skönt att ha en "hemlig oas" att söka sig till för att skriva av sig, få tröst och stöd av människor i samma situation.

Varma kramar till Er alla.