Birgittas bok om Bertil, del 2
Birgitta, en av våra cancerkompisar i Skåne.Under sin mans sjukdomstid skrev hon dagbok. Idag är det 5 år sedan Bertil dog och som minne av honom tog hon sina dagboksanteckningar och tryckte upp 10 böcker för att ge till familjen.
Birgitta skriver:
Operationen gick bra men det är för tidigt och säga om han i fortsättningen ska få något bestående men, allt har nu gått så fort det skulle ta flera månader innan läkaren skulle ställa en rätt diagnos. Två kotor hade kollapsat det kunde innebära att det påverkade hans gång, vänster ben lydde honom inte. Ovissheten om Bertil skulle bli förlamad fanns fortfarande kvar, Vi får vänta och se men Bertil är tapper och tränar varje dag med att gå i gåstol. Han kämpar verkligen, med att gå och var dag ser vi framsteg. Han ligger kvar på ortopeden i 6 dagar. Bertil ringer till mig och säger att han ska bli förflyttad från ortopeden till hematologen.....Vad betyder detta!!!!!!!!!! Jag undrar vad för sjukdom har man då, hematom, har det inte med blod att göra?????? jag ställer frågan till mig själv och sen frågar jag Bertil, varför han skall flyttas till hematologen. Han säger bara att det har de bestämt han har väl inte ifrågasatt varför, men jag är mer orolig, kanske än vad han är. Jag försöker vara hos honom så ofta som möjligt helst inte före lunch får jag komma men sen stannar jag där ända till kvällen. Bertil fick så småningom veta att röntgenplåtarna hade visat förändringar allt tydde på att Bertil hade någon typ av blodsjukdom men inte riktigt vad. Vi fick vänta på provsvar och det tog ett par dagar innan svar skulle komma. Bertil ville att jag skulle vara hos honom den dag då läkaren skulle komma och berätta, den dagen fick jag vara där redan före lunch tid. Bertil har efteråt talat om för mig att han var mycket orolig för vad han skulle höra, jag var ganska lugn och samlad hade förberett ett par frågor, vad jag undrat över, så stod då läkaren i dörren jag fick ett starkt intryck av att hon skulle förmedla ett positivt svar, hon satte sig vid Bertils säng och lugnt förklarade att det visserligen var en allvarlig sjukdom, men ej dödlig, att det fanns behandlingar som var effektiva det var alltså CANCER, en typ av cancer som satt i benmärgen, visserligen en kronisk cancer, som inte kunde ge några metastaser ,finns bara i benmärgen och behandlingen skulle påbörjas meddetsamma. Att få ett sådant besked vände upp och ner på vår tillvaron, CANCER, det är ju ett så skrämmande ord och varför har det drabbat Bertil, tusen frågor kom upp i mitt huvud, hur ska vi orka med detta, det räcker väl med kollapsade kotor och en omfattande ryggoperation ,tack och lov så blev inte Bertil förlamad och tvungen att sitta i rullstol men hans vänstra ben hade fått en skada som skulle bestå i framtiden ,en svaghet i vänster ben, men sånt kan man ju leva med....Men vad jag förstod, så skulle vi få gå igenom väldigt mycket under en lång tid kanske för all framtid och jag vet att man lätt glömmer det som varit, därför bestämde jag att från och med nu börja skriva dagbok, skriva upp allt som vi går igenom, allt vad som händer, under tiden förstod jag då att det var viktigt att skriva ner vår historia, för att minnas allt, under alla dessa år har jag försökt dokumentera vad vi gått igenom både den svår tiden den ovissa tiden, men även de ljusa stunderna vi trots allt också haft . Det är viktigt att i allt mörker kunna se den positiva sidan.
Den 12 maj 2009
Idag ska strålningen börja, jag är med, Bertil mår inte så bra just nu men han är stark de första dagarna körde jag ner honom i rullstol till strålningen men bara efter 3 dagar kunde han med hjälp av kryckor ta sig ner själv 5 gånger blir han strålad, han ligger fortfarande kvar på hematologen men den 18 får han besked att han blir utskriven för ett tag. Det känns skönt att ha Bertil hemma igen även om vi vet att han kommer att bli inlagd igen men vi får ta en dag i sänder. Skönt att ha Bertil vid sidan om sig i sängen det har ju gott 1 månad sedan han var hemma så jag tror att Bertil också känner det samma. Under denna tid han varit inlagd har jag varit stark när jag besökt honom, inte visat min oro inför honom men när jag sen har cyklat hem på kvällen har tårarna kommit, känt mig vilsen, förtvivlad, för hur ska jag ska orka, med mitt ensamma liv hemma, för att göra livet lite enklare så har jag kallat det för mitt " Pippi Långstrump liv" ingen kan se mig jag kan bete mig hur som helst, ligga på sängen och bara skrika ut min ilska, för hur allt blivit eller ligga klarvaken hela natten gå upp och tvätta håret klockan 4 på morgonen. Stort stöd har jag fått av mina barn som har ställt upp till 100%, även under sjukhusperioden har barnen och barnbarnen ofta besökt Bertil och han har mått bra av att ha sina nära omkring sig. Efter utskrivningen så fortsätter hans strålning den sista strålningen är den 26 maj.