Min cancerkompis. Nu är han en av mina viktigaste vänner.
Vi fick kontakt via Cancerkompisar på Facebook. I somras gjorde vi en resa tillsammans och var ända till Abisko och vi flög helikopter till Kebnekajse sydtopp.
Bra resa! Nu är han en av mina viktigaste vänner.
Det där som kommer efteråt, efter man blivit den som blev kvar. Att man ska starta om på nytt för det gör alla andra.Ny Volvo, villa, vovve men inga 1,8 barn för det tåget har lämnat perrongen. Villa har jag redan och vovve också. Vi änkor blir aldrig en del av omgivningen och samhörigheten för vi blir det udda och skavande ensamparet. Jag har aldrig tänkt på att det kunde bli så. Undrar om jag också hade exkluderat änkor i mitt förra liv? Hade jag verkligen det? Samtidigt som jag nu är sambo med ensamheten så är jag också sambo med friheten. Jag gillar friheten. Tillsammans med friheten kommer också hemligheten därför att öppenheten resulterar i fördömanden och åsikter du kanske inte riktigt bett om.Till och från hatar jag livet för allt jag förlorade. Jag förlorade kärleken och tryggheten. Fotfästet, riktningen och allt det självklara. Större delen av mitt vuxna liv levde jag med min Christer. Vi var varandras tryggheter.
Jag har blivit en ja-sägare och tackar ja till i princip allt jag faktiskt ändå blir inbjuden till. Tänkte att jag måste vårda mina kontakter och nätverka mig fram till nya men några månader efter begravningen så minskar människors välvilja. Kanske beror det på att Christer var estradören och festmagikern men jag kan också vara rolig och underhållande. Lyssnande och se människor. Behöver jag en ny och rolig man för att få komma in i gemenskapen igen? Är det så krasst?
Jag vill egentligen inget speciellt med det här inlägget (har slut på forum att dela mina tankar på) men det är en del av att vara anhörig till en cancerdrabbad det gick så dåligt det kan gå för. Han dog 30 år för tidigt.Det går ingen nöd på mig men sådär speciellt roligt är det inte och nu i slutet av året är det lätt att reflektera. Jag får komma till min bror på julafton och till nyår kommer min cancerkompis som är änkling. Gott så men bolaget hade inte min favoritchampagne. Vi gör så gott vi kan beroende på var vi befinner oss i livet. Vi gör det bra! God jul och gott nytt år till er alla!Vee